Din uppgift var att förgöra så du fann mig till sist..som natten söker dagen, mörkret söker ljuset..Smidig och mjuk, smekte du mina sinnen öppna.. mitt hjärta blev ditt när du rörde min orördhet..med kraft väcktes min kropp i rasande tempo, sträckte ut mig i min ihopkrupna ställning, klev fram i mitt fulla väsen, släppte ner håret, mitt blod rann ner i underjorden och virvlande rötter flätades samman med trädens, universum bugade sig när gudinnan vaknade..stjärnor glittrade..Då slängde du av dig manteln och odjuret blev synligt, du höll skrattande mitt hjärta i dina stora händer, dina klor var vassa, du slickade dig om munnen av ditt dreglande saliv innan du glupskt svalde det och rev djupt min hud i stycken..Ondskan log och tog all näring som behövdes..Du tog..och jag dog..då kom änglarna, de hämtade mig, lät mig sova den långa ljussömnen som läker.. jag gavs ny hud och vingar på min rygg..jag fick andra ögon att se med, stjärnögon..Jag vet du sveper din mantel, förföljer..ondskan utrotas inte så lätt, den kan smyga sig på..Men jag är starkare nu, mer vaksam, jag lärde mig vad ytan kan dölja..Jag kommer fortsätta att göra mitt bästa för att varna hela jorden, allt levande, för dig..Jag kommer alltid vara en av dem som ser till att ljuset vinner över mörkret hur det än skulle jaga mig igen. Jag kommer alltid finnas i ljuset.