…därför gör jag en kraftansträngning och hämtar min nyckel…Mitt inre rum öppnas och där inne är ju friden, den jag behöver. Den du behöver. Den vi behöver. Tiden väntar inte. Inget väntar,trots allas väntan. Jag kan aldrig mer bli den jag var igår. Just nu bär ändå med sig igår och framtidsspår. Allt är och samverkar. Jag är med i alltet. Jorden snurrar i universums stora salar.

Längst ut på yttersta grenen,sitter jag. Sitter du. Sitter storebror.

Jag har ingen tid över för arroganta människor, jasså, kände du dig träffad? Heller ingen ork för tjurigheter. Jag har tid över för att leva,leva mitt liv resten av tiden jag sitter av här på jorden. Jag tänker inte slösa,när rikedom är ett luddigt begrepp. Livet pågår nu och nu och nu. Och nu. Och här är jag. Här är du. Här är vi. Inget mer är sig likt. Nyss var ju nyss och stjärnan som föll på natthimlen var evighet sedan. Livets cirkel är full av magi, inuti och utanpå. Och ingenting är vad du trodde dig se. Nyss var ingenting någonting och nu är det ingenting igen. Nu,nu,nu är sekunden. Sekunden har gått. Jag har gått. Du har gått. Ack så förgängligt lurar vi oss annars. Sanningens ord är så avgörande,handlingens väg är mirakel. Att göra är mer än säga. Och att vara är det största. Bara vara. Lägg dig på rygg och säg: jag är.