Vem sätter gränserna?

Vad händer när man inte vet själv,vad gränsen går?

Vi har fått ett liv..När man glömt bort eller förlorat sina gränser är det dags att ”vända hem”..finna sig själv..men först ”ska jag bara göra detta klart” eller ”jag väntar bara på att…..” eller ”när våren kommer ska jag” eller ” bara det blir sommar” eller ”när barnen blivit stora” eller ”denna gången menar jag allvar”..

Varför går man över sina egna gränser såhär? Väntar och väntar? På vad egentligen?

Man kan längta sig sjuk efter ett annat liv..veta att man måste till havet och kyssa de saltstänkta klipporna..man vill leva en månad i taget..man väntar på en mystisk dag då allt ska börja..fast egentligen längtar man efter att komma ”hem” inuti sig själv.

Hälsa  soluppgången..sitta i båten och meta..bädda åt sig i mossan..somna på  bryggan..köra runt i bilen mitt i natten..lyssna på bäcken..räkna stjärnorna på himlen..förlora sig i månen..man måste dra sig undan..vara ifred..fylla på..man kan vara tillfälligt less på världen eller sig själv..så man måste bara gå en stund,men man kommer tillbaka…….

När gränser blir tydliga eller suddiga..blir man tydlig eller lämnar en stund..men man kommer tillbaka.

Men till er som fastnat..sitter fast..glömt sig själva..SKYNDA ER OCH SPRING..låtsas att sommaren snart är slut..det är brått att dofta på blommorna..solen går alltid ner om kvällen..jorden snurrar..fånga sländan..vänta inte mer..fånga livet..ta hand om det..börja leva..njut..ta ett kliv genast..gör något annorlunda..LÅT LIVET BÖRJA NU.