När jag dagdrömmer…
…då är jag vid detta turkosa salta hav…jag lyssnar på vågorna…känner den varma brisen…solen som är läkande,den varma mjuka sanden…jag ser upp mot himlen,den blåa klara himlen och känner hur skönt trött jag blir och somnar där på stranden…
Denna fina bilden hittade jag på http://www.vicke.be/
Ingrid du skriver så att man lever sej in i din ordväv o plötsligt känns det som man är invävd av kärlek o omsorg medmänsklighet stor empati