Kom igen nu, människor..Öppna era hjärtan..de är brått..

♦

Ibland är jag uppe om nätterna bara för att det är så skönt när det är tyst och lugnt..Avlägset hörs trafiken från E4 och endast någon enstaka bil passerar utanför vårt hus..I natten sjunger vinden i träden, ensamna dansar snöflingorna på den övergivna scenen i dämpat ljus..Jag iakttar vintermörkrets teater..Uthärdar gör jag..kommer ju ändå inte undan den kalla årstiden, hur jag än önskar mig ett snabbare scenbyte..

Kylan tränger sig allt närmre och små tassar på min trappa avslöjar en liten katt som värmt sig en stund vid ytterdörren, där värmen läcker ut..Och nog kan jag tycka att det är gott att jag glömt sätta nya dörrlister för dessa arma vildkatters skull..visst kan jag dela min värme med dem..

Jag är glad att jag har ett hem..Vintern är inte snäll mot de hemlösa..Det är inte självklart att ha pengar till en bostad någonstans numera, vart det än gäller i världen.

Den sena natt timman är vilsam även då sömnen försummas, så berikande och påfyllande en stilla natt kan vara, är en vila i sig..Uttrycket vargavinter, kan hända upprepar sig åter igen i hela Sverige..Jag behöver inte märka mina revir i skogslandskapen som mina vargbrödrar och systrar..De har sina långa mil att se över även i tung, djup snö..Jag kan välja att gå in och stänga dörren när jag skottat på min tomt..Så trots allt, har jag ett val ännu, ödmjukheten gör sig påmind, att det inte finns någon självklarhet inom ens det  primära längre..

Men inom mig finns en längtan efter vargens ständiga behov av friheten..där gör jag dessa inre milslånga vandringar i tidlöshet och det är sällan jag vilar ordentligt..

För i uppkopplandets påkopplingar blir jag avkopplad, hur märkligt det än kan tyckas..

♦