det va en gång en liten varg som skygg å skrämd levde för sig själv utan större inblandning från nån märkvärdig omgivning..allt va lugnt å stilla förutom en å annan sorg som poppade upp lite då å då..kanske va de en saknad efter en liten vän som kunde kännas i halsgropen då lusten att yla frambringades i de trånga nätternas ensamhet..annars lufsade lilla varg runt i skogarna å trivdes bäst bland de skyddande träden..men så en vacker dag träffade lilla varg på dumbommen..det va ingen liten vacker vän utan en ren å skär dumbom som pratade sig in i lilla vargs värld med sin stora trut om guld å glitter å gröna skogar..å vad vet en liten varg om dumheter å trams? Så lilla varg föll snart in i dumbommens tokvärld å trodde på allt som sas å hörde inte på fåglarnas tisslande å tasslande om påhitt å lur. Lilla varg å dumbommen var förälskade å allt va så dumt. Vem tänkte på sagan rödluvan å vargen då? Solen sken, vattnet glittrade å ögon tindrade. Allt va underbart å kärleken blind. Ljuv musik uppstod i skogarna å livet var en dans bortom sans..lilla varg slickade sin tass å njöt av de dumma sällskapet. Men som det ju alltid är med gamla sagor så kommer där en ondska å ställer in sig..så en dag kom ondskan rusande å ruskade om lilla varg tills pälsen nästan föll av..dumbommen visade sig hellre va kär i ondskan å lilla varg va helt yr i pallet..inget ble sig likt å allt föll ner å ur åt ingen ordning med nåt..tokeri tokera faller aller a..fast det va då en riktig mästerkock gick förbi å undra va de va frågan om. Hur kunde lilla varg fallit för en sån dumbom?  Lite nya recept å koncept å ett å annat plåster mot skoskav å andra dumheter, så blev allt sig snart likt igen å livet trallar på sin gilla gång som ju livet alltid ändå gör..å snip snap snut så va denna saga slut.

Inte syns vargen som skyggt iakttar ondskans fötter med sin känsliga vargnos finner ständigt ny vittring av blodspår skräckspår anar stor fara upprepa mönstret av monstret då skogen skälver i sin fastvuxenhet. Fri som betraktare på snabba mjuka tassar förflyttar sig vargen tyst bakom besten som i sin vidriga framfart förringar intelligens av naturens sjätte sinne. Vattnet viskar varnande i forsen om känslan av en för länge sen tappad själ utan räddning eller gräns för vad människoliv är värt för destruktiv manipulativ våldsam kraft dödade det en gång goda hjärtat.Vinden hör granarnas mummel om nya sattyg upprepas. Vargen känner ofrihetens doft kvalmigt ligga kvar i dimman. När skepnaden osaligt smyger omkring hungrande vet vargen bättre än att visa sig för dödens käftar som grinar illa.

Det är en skrämmande värld vi lever i, tycker jag..visst går teknologin framåt och blir allt mer avancerad och kanske underlättande, men jag kan inte påstå att det imponerar på mig..Moderna,nya ting känns inte lockande eller ett måste även om jag varit rik som ett bergatroll..allting blir dyrare och dyrare, så har det väl alltid varit i och för sig..när jag var liten fick man ju inte obegränsat med 5öres kolor av mamma (det var dyrt då)..även om man ler idag och säger åh så billigt…

♦

Men maten går upp och den måste vi alla ha, kläder på kroppen, bensin till bilen och någonstans att bo..men alla har inte ett eget hem, långt ifrån..klyftan blir allt djupare och större..människors status blir synligare..jobben allt färre och bla bla bla..detta debatteras hela tiden, om igen och jag gör det oxå nu..skriver om den yttre verkligheten som man inte kommer undan även om man tycker det inre är viktigast, även om man tycker att medmänsklighet och kärleken borde vara viktigast, även om man tycker kärleken till Moder Jord är viktigast, ja att bry sig om hela miljön vi lever i som innefattar allt levande. Alla människor, alla djur, alla växter, alla stenar och allt vatten..Så kommer ingen undan den yttre verkligheten..man kan bara välja olika sätt att leva på, eller tvingade val som är samma sak som att inte välja alls, men ändå leva eller endast överleva.

 ♦

Det är alldeles för lätt att haspla ur sig att varje människa själv väljer sitt liv, för så är det ju inte..det finns misär och fattigdom,lika väl som snuskigt rika och båda sidorna, kan vara horribelt chockerande..lagom är bäst sägs det, men vem vill vara lagom? Och vad är lagom egentligen?

♦

 Så inget av det jag skriver om nu är nytt..upprepning, hack i skivan bara..det som är nytt, ständigt nytt, purfärskt är den växande klyftan som har knivskarpa kanter, som man inte tar på utan att nästan förblöda om man försöker komma över kanten för man en gång trillat över..iallafall i Sverige syns skillnaden mellan fattiga o rika allt mer..i många, många andra länder är detta inget nytt under solen .. kanske finns det inget som är nytt längre någonstans?

♦

 Men jag återgår i allafall till hur jag började inlägget med att skriva att det är en skrämmande värld, för det tycker jag verkligen..Jag vet inte hur många som kommer orka..jag vet inte heller hur många som inte orkat genom tiderna..så trots det finns fina stunder och människor med stor kärlek, en underbar förundrande natur, ja listan kan göras lång, du kan säkert själv lägga till massor..så kommer ingen undan..hur kan man bo i en bubbla, en låtsasvärld..egovärlden därjag minsann ska ha det gott.. Tja, inte är detta nytt heller…jag bara undrar för mig själv, hur man kan leva i bubblan utan att se ut..hur kan man missa vad som pågår och förmodligen tänker många av oss exakt samma sak: Ja men vad i jösse namn ska vi göra då? Det är så mycket som är tillrört och opersonligt och ytligt även då det så fint heter att man gör något för andra..det finns mycket kvar att lära innan vi vet hur en förändring ska ske..det är många till som ska lida, förtvivla  och dö, tyvärr, och kanske, kanske lära oss andra hur fel denna världen fungerar i mångt och mycket.