Inte syns vargen som skyggt iakttar ondskans fötter med sin känsliga vargnos finner ständigt ny vittring av blodspår skräckspår anar stor fara upprepa mönstret av monstret då skogen skälver i sin fastvuxenhet. Fri som betraktare på snabba mjuka tassar förflyttar sig vargen tyst bakom besten som i sin vidriga framfart förringar intelligens av naturens sjätte sinne. Vattnet viskar varnande i forsen om känslan av en för länge sen tappad själ utan räddning eller gräns för vad människoliv är värt för destruktiv manipulativ våldsam kraft dödade det en gång goda hjärtat.Vinden hör granarnas mummel om nya sattyg upprepas. Vargen känner ofrihetens doft kvalmigt ligga kvar i dimman. När skepnaden osaligt smyger omkring hungrande vet vargen bättre än att visa sig för dödens käftar som grinar illa.