Mycket jobb och engagemang av olika slag är bra..det håller en sysselsatt och upptagen och man slipper gå in i känslor som annars kanske dragit ner en i för mkt grubblerier.. Det är nog ett mänskligt drag, att inte vilja vara i det som är tungt..Det puttas undan, läggs på hyllan, förträngs eller förminskas.

Men allt hinner ikapp en förr eller senare och visar sig på olika sätt..

Det är som jag ser det bra att styra bort negativa tankar som dränerar energi..men ser samtidigt en fara i om det inte bearbetats så pass klart så det istället åverkar på vårt känsloliv gentemot andra människor och naturligtvis mot oss själva. Det kan bli förödande konsekvenser om förträngning och avstängdhet blir ett levnadssätt.

Människan vill känna sig nyttig och behövd, uppskattad och tillfredsställd i sitt liv..och man når dessa behov genom sitt arbete eller kärlek, och helt enkelt genom att vara medmänniska och våga leva..Men oxå att skratta oftare och fylla sina sinnen med sköna intryck..Genom meditation, reflektion och lek lär man känna sig själv, sitt inre. Vägen till självkännedom är själva livets resa, meningen med livet.

Varför har jag dessa tankar..ja det är bara så enkelt att jag är en fundersam människa som undrar över hur saker och ting förhåller sig..jag är intresserad av orsak och verkan..Det är ett av mina personlighetsdrag..

Jag vet av egen erfarenhet att det definitivt inte är hälsosamt att fastna i sorg allt för länge..men det är lätt hänt och ibland återfaller man, fast man inte vill..men även det är mänskligt..när jag lär känna någon som betyder något alldeles speciellt, vill jag berätta vad jag bär på för känslor och upplevelser i min kappsäck, tror det är viktigt för den andra att känna till..(men det är kanske inte det)..fast återigen tror jag att det är viktigt att anförtro så  man inte skadar varandra allt för mycket med känslor som man inte obducerat tillräckligt.Trots ärlighet kan ju detta ändå ske såklart.. Min naivitet sträcker sig nog över gränserna där, min uppriktighet kanske inte är bra..kanske kan inte alla hantera mitt behov av sanning..men jag är ju en utredare, ha ha..det genomsyrar mitt privatliv..Är ju väldigt noggrann.

Jag är en vandrare på resa genom livet..jag möter människor, jag tar avsked..ser skönhet i människans själ även om deras gärningar inte alltid är så snälla..jag träffar varma hjärtan, kalla hjärtan..men fortsätter hålla mitt hjärta öppet..och jag kommer fortsätta uppleva vackra ögonblick tillsammans med skogen, djuren och människorna så länge jag lever här på denna planet..jag kommer gråta och sakna, skratta och längta..för jag lever verkligen.