Nu har min älskade Anki blivit en ängel…jag ser hennes vingar vaja stillsamt. Hon har precis kysst den salta klipphällen. Havet ryter vilt och vackert. Och hon ler, jag ser hennes rofyllda leende…Min ängel har fått tillbaks allt sitt långa hår och hon känner vinden ta tag i det.
…Kampen är slut,den är över. Inga nya besked, ingen ny strålning eller behandling, ingen mer förändring av kroppen, varken inuti eller utanpå. Nu är min älskade Anki fri…
Ingrid säger: ..Du har flyttat,visserligen inte dit du ville, men du klarar dig själv nu.
Anki svarar: Ja nu är jag FRI. Jag är fri varje dag och jag tänker bo här vid havet ett tag!!! Men jag kommer oxå vara i skogen som vi pratade om, granskogen med den mjuka mossan…minns du det?
Ingrid säger: jag minns allt vi pratat om,precis allt.
Anki säger: Du finner mig lite varstans, jag kan inte riktigt lova vart jag tänker stationera mig, men här vid havet kommer jag befinna mig nu, så du vet!!!
Ingrid säger: Jag finner dig, eftersom du bor i mitt hjärta.
Ja där bor du oxå Anki, i mitt hjärta, där är en plats som är din. Alltid, för evigt!!!
Jag saknar våra fysiska möten…men psykiskt och själsligt möts vi…Inte ens döden kan ta bort dig från mig.
Älskar dig,vännen…där ser du, nu flyttade du och fick jobb på kuppen oxå, du blev ängel.