Ett språk av smärtanär jag inte blev lyssnad på, ..tog kroppen över och började tala ett språk av smärta
när jag själv lyssnar, ett språk av smärta En intressant betraktanAtt ha jouren är sannerligen intressant,eftersom kontakter knyts och jag lär känna nya medsystrar som lär mig att empati är den egenskap som kan expandera ju mer den tränas…En av dessa kvinnor bad mig efter en tids kontakt,att sätta ord på mina betraktelser,med utgångspunkt av hennes historia…Så med hennes medgivande kommer nu en liten berättelse gjord av mig: ”En kväll när hon som vanligt står där framför badrumsspegeln och möter sitt sorgsna ansikte,undrar hon vem hon egentligen blivit…åren har gått…Och nu ser hon kvinnan som är härjad och trött. Avsminkad. Blek och grå,står hon där mitt i medelåldern med bittra rynkor kring munnen. Det är då det händer. Stunden blir magisk. …Hon provar att le… Le mot sig själv i spegeln…Då skymtar hon en annan kvinna…Finns hon där på riktigt? Plötsligt känner hon för att skratta åt allt som hänt…skratta åt övergrepp,misshandel,skillsmässor och svek,sorger och trauman,bara skratta åt allt. En ny känsla…absurd…men lockande. Så många år har hon varit den ledsna kvinnan som insett att hennes liv runnit bort och allt hon gjort var att försöka läkas och bli hel…men istället har hon blivit bitter!Det är resultatet!!! Hon har gråtit floder,dammar och vattenfall. Hon har varit arg,så arg. Hon har skrikit så hon tystnat. Hon har tvivlat på livet och känt olust. Haft livsångest istället för dödsångest. Hon har trott sig vara galen. Och nästan gett upp… Men har hon skrattat? Skrattat ut på riktigt? Vägen som varit så krokig och svår,så snårig och full av faror och skräck,dagar och nätter som avlöst varandra utan att hon märkt sol eller regn… Sorgen som varit inpiskad i huden,så djupt att den gjort henne hudlös. Men nu står hon där och kollar på ett leende. Så varför inte skratta? Det kanske är det enda som finns kvar att göra? Så läkande,så befriande känsla. Tja,varför inte våga prova…att få skratta ut från hjärtat…rakt ut…vad kan vara skadligt med det? Kanske några skratt om dagen,åt all galenskap som hänt genom åren,kommer vara den bästa medicinen på all smärta och sorg…”Hjärtat
Att hålla sitt hjärta öppet och vara medmänniska är skönt,visst händer det att någon skjuter en pil in där emellanåt…och klart det ont,men samtidigt blir alla känslor mer intensiva och starka. Imorgon ska jag till farbror doktorn igen och denna gången är det dags att göra arbets-ekg och ultraljuda mitt hjärta…ja ibland är ju en pil i hjärtat rena smekningen jämfört med hur ont det kan göra i bröstet…Och eftersom jag tog mod till mig för ett tag sen och gick med på undersökningar,så är det igång en utredning…men ärligt talat kan jag säga att jag inte längtar ett dugg…Jag är ingen person som springer ner sjukvårdens dörrar precis,snarare tvärtom.Jag har ju mina skäl…men nu har jag satt kulan i rullning och svar kommer jag få…men längtar efter att det ska vara över.Om jag ska slippa ha smärta,får jag ju ge med mig…mediciner och annat…blääääää. Ja jag vet att jag är envis på gott och ont… |
