Många har smygläst i sin stora nyfikenhet om vem jag är.

Jag har varit öppen och utlämnande. Det har klart varit spännande.

Så bekvämt att kunna läsa här och samtidigt låtsas ointresserad i verkliga livet. Men bakom skärmen kan allt ske…. jag tröttnade en dag. Tröttnade på detta hemliga, löjliga intresse för mig. Så jag fick hjälp att byta webbadress och sen kändes det jätteskönt.

Jag skulle mer än gärna hellre mött de där nyfikna människorna som intresserat sig och följt mig i smyg. Hellre uppskattat om de vågade stå upp för att de läst här för att få reda på saker om vem jag är. Men bakom min rygg och bakom en skärm. Och aldrig annars. De skulle aldrig visa mig så stort intresse in real Life. Och har faktiskt inte gjort det heller.  Tänk så märkligt det kan vara.

Men nu får jag va ifred från dessa personer.

Julen är påväg med stormsteg…men jag märker egentligen inte av den…kan inte sälla mig till all julhandel,inte min grej…Vintern för mig är lugn och ro, som en stilla,vilsam tid då det är skönt att få vända sig inåt,det är ju inte min favoritårstid precis…försöker bara vara i den…Ingen tid för massor av energi eller utlopp…Naturen vilar och jag vilar med den…tycker om att följa årstiderna…jag känner dem i min kropp.

Och julen kan vara en ångestfylld tid för så många…panik över alla pengar och paket…och att allt ska vara så perfekt just då,när det kanske aldrig är det annars…och all ensamhet,alla har ju inte nån att fira med…

Jag tycker man kan ge varandra paket,visst,men isåfall vilken dag som helst.

Förresten tror jag på tomten,fortfarande…ja det gör jag faktiskt…

För mina barns skull,och så länge de vill,kan jag fira en lugn jul,med lite mat,precis det var och en önskar,behöver inte vara traditionellt…den som känner för majskolvar får det…någon liten paket…och gemenskap.

För övrigt bryr jag mig knappt om någon högtid…alla dagar är lika viktiga vad de än kallas eller vilka traditioner det är bundet kring…Min filosofi överlag,när det gäller det mesta faktiskt…som att alla människor är människor trots titlar eller position…Den yttre världen styr på jorden,men inte i mitt liv.

Inte alltid lätt att gå sin egen väg,ibland är vägen mörk,stigen osynlig,för ingen har gått där innan..man kan få en vision i sin spegelbild av vad som är viktigt… hur många råd man än får eller hur många vägvisare,så till sist ska man ändå göra sin egna resa…Och kanske kan man höra sitt hjärta vad det säger…däri ligger sanningen väl förborgad.

Så oavsett julens ankomst är det skönt att inte stressa utan bara vara…måndag,tisdag,onsdag,torsdag,fredag,lördag eller söndag.

Äntligen,äntligen…jag tycker mig ana kvitter i träden.

Och inte vilket kvitter som helst,utan lite vårkvitter…mmm…så ljuvligt…för jag är en längtare och just nu är det våren som saknas i mitt liv.Solen tittar fram då och då,trots den lite envisa gråmulna himlen.Kallt är det oxå och när jag går med hunden känner jag hur det biter i kinderna.Det är fruset i marken och frosten glittrar till…men ändå känner jag den där känslan av hoppfullhet,att snart kommer våren,den älskade våren med lynniga vindar,surrande tjockflugor och små krokusar i landet.

I min lägenhet,bor nyckelpigor som kommit fram och sagt hej…trevligt tycker jag…de landar lite här och var innan de flyger vidare…Lite för kallt att släppa ut dem…De är övervintrare som sovit,men tyvärr väcktes då fönsterna fick sig en genomgång…ja just det,vid denna årstiden kollades fönsterna i hela huset…men det var genom vägverket,så de bestämde…bytat till treglas pga av buller från vägen.

Bara en sån sak,att jag bor bland bilar och buller när jag dragit mig undan tidigare och sökt skogens vilsamma sus och behagfulla tystnad.Vilken tid på dygnet det än var,hade jag stillhet omkring mig och det var mycket skönt…Jag kände frihet och ro.Men jag kom till en vändpunkt i mitt liv,där jag kunde se en större frihet vänta om jag flyttade från kalla hus med vedeldning…Träd skulle ju alltid fällas,de skulle sågas,kapas och klyvas,lavas och torkas och sedan bäras in igen i vedboden och lavas även där…oj det har varit mkt jobb i många år.Det blev tungt och arbetssamt att göra allt ensam,så jag ledsnade efter 20 år…och då skaffade mig en bekvämare bostad,så jag kan resa bort,träffa vänner under längre perioder och vara iväg på utbildningar och annat,utan att komma hem till ett utkylt och mkt iskallt hem,där jag varit livrädd att vattenrören ska frysa…

Så jag lämnade den yttre tystnaden och tar mer vara på den ”inre” istället.Och det känns bra att vara centralt,men ändå ha en stor,stor trädgård där det finns många träd och många små ”vänner” som kvittrar utanför fönstret.Nu väntar jag intensivt på våren och hade jag kunnat,vara som en flyttfågel och bo i spanien under vintern istället för här i  den nordiska kylan,skulle jag mått bättre i  kropp och själ.För solen är ju underbart läkande och närande och värmer många sorgsna själar till liv.

Jag välkomnar våren av hela mitt hjärta…