Min älskade vän som nu blivit en ängel,åh vad jag saknar dig,det är tomt här på jorden utan dig.Det är overkligt att du ligger begravd,ja eller din kropp,den sargade kroppen,din själ är fri och ibland gör du dig så verklig du kan för mig…I påsk vill Ulrika åka upp till din grav och plantera små vackra blommor,hon undrar om jag vill med…klart jag vill,klart!!! Hon är alldeles förkrossad av saknad…Anki,tack för du gav mig Ulrika,hon är en underbar vän…Hon är en av de medsystrar som vandrar på vägen,den tuffa vägen,i vår utveckling,som kallas vardag och livet.

Jag älskar dig fortfarande Anki, det kommer jag alltid göra.Forever and ever.

Var på kurs i mediumutveckling,det var spännande och roligt,för vi lekte fram sanningar och intuition…tänk vad skoj…jag fann mitt inre barn,som varit bortskrämt länge.Som barn lekte jag jämt,min fantasi var gränslös.Tur var väl det,annars hade jag nog gått under helt…Leken höll verkligheten lite på avstånd…Men så växte jag upp och glömde hur man leker och blev istället allvarlig,väldigt allvarlig dessutom…Usch,livet har varit tungt…Men denna kurs fick mig att känna glädjen igen…Anki,du hade älskat de lekar vi fick göra…

Jag vet att du finns…inte här…men på andra sidan…

Äntligen,äntligen…jag tycker mig ana kvitter i träden.

Och inte vilket kvitter som helst,utan lite vårkvitter…mmm…så ljuvligt…för jag är en längtare och just nu är det våren som saknas i mitt liv.Solen tittar fram då och då,trots den lite envisa gråmulna himlen.Kallt är det oxå och när jag går med hunden känner jag hur det biter i kinderna.Det är fruset i marken och frosten glittrar till…men ändå känner jag den där känslan av hoppfullhet,att snart kommer våren,den älskade våren med lynniga vindar,surrande tjockflugor och små krokusar i landet.

I min lägenhet,bor nyckelpigor som kommit fram och sagt hej…trevligt tycker jag…de landar lite här och var innan de flyger vidare…Lite för kallt att släppa ut dem…De är övervintrare som sovit,men tyvärr väcktes då fönsterna fick sig en genomgång…ja just det,vid denna årstiden kollades fönsterna i hela huset…men det var genom vägverket,så de bestämde…bytat till treglas pga av buller från vägen.

Bara en sån sak,att jag bor bland bilar och buller när jag dragit mig undan tidigare och sökt skogens vilsamma sus och behagfulla tystnad.Vilken tid på dygnet det än var,hade jag stillhet omkring mig och det var mycket skönt…Jag kände frihet och ro.Men jag kom till en vändpunkt i mitt liv,där jag kunde se en större frihet vänta om jag flyttade från kalla hus med vedeldning…Träd skulle ju alltid fällas,de skulle sågas,kapas och klyvas,lavas och torkas och sedan bäras in igen i vedboden och lavas även där…oj det har varit mkt jobb i många år.Det blev tungt och arbetssamt att göra allt ensam,så jag ledsnade efter 20 år…och då skaffade mig en bekvämare bostad,så jag kan resa bort,träffa vänner under längre perioder och vara iväg på utbildningar och annat,utan att komma hem till ett utkylt och mkt iskallt hem,där jag varit livrädd att vattenrören ska frysa…

Så jag lämnade den yttre tystnaden och tar mer vara på den ”inre” istället.Och det känns bra att vara centralt,men ändå ha en stor,stor trädgård där det finns många träd och många små ”vänner” som kvittrar utanför fönstret.Nu väntar jag intensivt på våren och hade jag kunnat,vara som en flyttfågel och bo i spanien under vintern istället för här i  den nordiska kylan,skulle jag mått bättre i  kropp och själ.För solen är ju underbart läkande och närande och värmer många sorgsna själar till liv.

Jag välkomnar våren av hela mitt hjärta…    

Den magiska julnatten är här…och det är mörkt ute,men i gatlampans sken syns snön falla…jag går fram till fönstret och ser de kala grenarna avteckna sig och den vita snön har lagt sig,för marken är precis täckt av detta förtrollade pulver som gör världen ren och vacker. Julaftonen har kommit och den har passerat…för vår del har den varit lugn och ostressande. Det blå glaset med vin,skimrar i det dova skenet,från datorn.

Magiska julnatt…det är då trollen lyfter sina hem på guldstöttor, har fest och dansar långt in på natten…det är då som gränserna mellan djur och människas kommunikation är utsuddade…det är då både på gott och ont som oknytt far omkring i land och skogar…Magin glimmar och plirar,liksom de gnistrande unika snöflingorna,där ingen är den andra lik,men alla är perfekt utformade…och snön är stjärnor,som vi får gå på…Visst är det fantastiskt??? Och magiskt…

Nattens timma börjar bli sen. En ny dag gror sakta…den är kall av vind och vinter,men ännu är det mörkt ute och ljuset dröjer.

Men granen blinkar med sin färgade slinga. Värmeljusen lyser  sitt mjuka sken.

Jag borde kanske sova…men nätter som denna håller mig vaken. Andevärlden känns extra nära och påtaglig som om gränszonerna suddats ut och allt är närmre och kontakten mellan människa och själ är som en kär vän där kommunikation är naturligt och enkelt,även för den oinvigde…Och under natten som passerade, kände jag dig Anki,hur du la din hand lätt på mitt ben och jag frös,men berördes till tårar av saknad. Du såg denna ensamma kvinna,som är jag. Du såg min vanmakt och djupa sorg…Du såg mina hemligheter. När du kommer förbi och hälsar på, ser du mig,som jag är. Naken och avklädd utan masker av något slag.

I min kärlek och egoism saknar jag dig så väldigt…men när  jag slår upp ögonen vet jag redan,att du lämnat jorden och gått vidare. Du är borta,din smärta likaså. Din frihet är nu total. Jag tror aldrig du varit så fri någonsin. Och det är ju så du ska ha det,det du är värd.

Och i natten spinner magin sina trådar,väver dem runt,väver samman,in i varandra innan gryningstimman är här.