Nu har jag varit hos läkare…och allt gick bra…men hallå,det är första gången jag cyklar med bar överkropp…hm…ja det var bara att låtsas som om tröjan var på och damen som var där och skötte apparatur och sladdar på min kropp,pratade hundar med mig hela tiden,kul ämne iochförsig…Jag har ju hund!!!

Jag cyklade på och till sist gjorde det ont,men inte i hjärtat,utan i knäna…ha ha ha…

Jag är på riktigt gott humör..har ju varit på kurs igen…denna gång healing.Ja det är så himla skoj och jag känner mig sååååå pigg och glad.

Tydligen läcker jag lite blod vid nån hjärtklaff,men inget farligt…och jag som alltid sagt att mitt hjärta droppar blod…MÄRKLIGT va???Men min lilla remissdoktor ska snart höra av sig och då får jag väl mer svar…Jag är på topp i känslan och tänker njuta av hur bra det känns att vara lycklig…

Att hålla sitt hjärta öppet och vara medmänniska är skönt,visst händer det att någon skjuter en pil in där emellanåt…och klart det ont,men samtidigt blir alla känslor mer intensiva och starka.

Imorgon ska jag till farbror doktorn igen och denna gången är det dags att göra arbets-ekg och ultraljuda mitt hjärta…ja ibland är ju en pil i hjärtat rena smekningen jämfört med hur ont det kan göra i bröstet…Och eftersom jag tog mod till mig för ett tag sen och gick med på undersökningar,så är det igång en utredning…men ärligt talat kan jag säga att jag inte längtar ett dugg…Jag är ingen person som springer ner sjukvårdens dörrar precis,snarare tvärtom.Jag har ju mina skäl…men nu har jag satt kulan i rullning och svar kommer jag få…men längtar efter att det ska vara över.Om jag ska slippa ha smärta,får jag ju ge med mig…mediciner och annat…blääääää.

Ja jag vet att jag är envis på gott och ont…

Äntligen,äntligen…jag tycker mig ana kvitter i träden.

Och inte vilket kvitter som helst,utan lite vårkvitter…mmm…så ljuvligt…för jag är en längtare och just nu är det våren som saknas i mitt liv.Solen tittar fram då och då,trots den lite envisa gråmulna himlen.Kallt är det oxå och när jag går med hunden känner jag hur det biter i kinderna.Det är fruset i marken och frosten glittrar till…men ändå känner jag den där känslan av hoppfullhet,att snart kommer våren,den älskade våren med lynniga vindar,surrande tjockflugor och små krokusar i landet.

I min lägenhet,bor nyckelpigor som kommit fram och sagt hej…trevligt tycker jag…de landar lite här och var innan de flyger vidare…Lite för kallt att släppa ut dem…De är övervintrare som sovit,men tyvärr väcktes då fönsterna fick sig en genomgång…ja just det,vid denna årstiden kollades fönsterna i hela huset…men det var genom vägverket,så de bestämde…bytat till treglas pga av buller från vägen.

Bara en sån sak,att jag bor bland bilar och buller när jag dragit mig undan tidigare och sökt skogens vilsamma sus och behagfulla tystnad.Vilken tid på dygnet det än var,hade jag stillhet omkring mig och det var mycket skönt…Jag kände frihet och ro.Men jag kom till en vändpunkt i mitt liv,där jag kunde se en större frihet vänta om jag flyttade från kalla hus med vedeldning…Träd skulle ju alltid fällas,de skulle sågas,kapas och klyvas,lavas och torkas och sedan bäras in igen i vedboden och lavas även där…oj det har varit mkt jobb i många år.Det blev tungt och arbetssamt att göra allt ensam,så jag ledsnade efter 20 år…och då skaffade mig en bekvämare bostad,så jag kan resa bort,träffa vänner under längre perioder och vara iväg på utbildningar och annat,utan att komma hem till ett utkylt och mkt iskallt hem,där jag varit livrädd att vattenrören ska frysa…

Så jag lämnade den yttre tystnaden och tar mer vara på den ”inre” istället.Och det känns bra att vara centralt,men ändå ha en stor,stor trädgård där det finns många träd och många små ”vänner” som kvittrar utanför fönstret.Nu väntar jag intensivt på våren och hade jag kunnat,vara som en flyttfågel och bo i spanien under vintern istället för här i  den nordiska kylan,skulle jag mått bättre i  kropp och själ.För solen är ju underbart läkande och närande och värmer många sorgsna själar till liv.

Jag välkomnar våren av hela mitt hjärta…