Mitt hjärta blöder,det droppar blod..jag försöker hindra genom att hålla för,men det sipprar igenom och gör allt rött..igen.

Kärleken som är så varm och vacker,prövar mig..gamla,envisa sår gör sig påminda,onödigt hårt..jag känner mig ensam då..känslor av övergivenhet,att inte passa in,inte duga,inte ha värde nog..jag gråter för det gör så ont..jag blir förbannad för mina skor är trasiga..och får mig att snubbla över dessa trösklar.

Kärleken tar fram det som är oläkt..

Jag är inte förvånad över orsak och verkan..men ledsen över tiden,det tar sån tid att lägga till rätta,åtminstonde så gott det går..Inte kan jag fly,inte låtsas utan bara vara den jag är..den som vill läka och utvecklas..men den snälla,varma kärleken tar tid att förstå och på resan snubblar jag i mina trasiga skor..

”…något påminner mig..jag känner osäkerheten smyga in..känner smärtan komma tillbaks..den  slingrar sig likt en orm runt min hals..får inte luft..ångesten kommer och hugger upp hål i mitt hjärta,fler hål..jag vill inte vara med, jag vill få luft..så jag istället kan berätta att nu kommer såren tillbaka..håll om mig nu..lyssna på mig..säg att det inte är så längre..säg att du älskar mig,säg orden precis när jag gråter och blir osäker..se spökena ihop med mig, för de finns där och jag är så rädd..så rädd för att alltid bli ensam med dem..vill inte bli övergiven när de kommer..vill känna att vi är två som delar..allt.

…Det är så svårt att gå i trasiga skor”

Jag är mycket sorgsen över att min barndom lärt mig hur det är att uppleva djup förnedring av upprepande kränkningar så jag förhandlat om mitt liv..känna värdelöshet så många gånger att jag tappat räkningen..Jag har inte funnit mitt värde ännu..Förlåter mig själv för jag inte gjort det..ställer mig upp varje gång jag snubblar..men ledsen är jag över svekens ofantliga skador..jag försöker finna det som en gång förintats inuti mig själv..men vill inte jämt gråta ensam..vill gråta mot axeln..i famnen..inte bli lämnad som i barndomen..ensam med tårarna där ingen brydde sig,där alla blev tysta,där ingen såg hur ont det gjorde..Den tystnaden är fasansfull..

Vill ha den varma kärleken nära mig..så jag sakta vågar tro på att jag kommer läka även dessa sår..

Julen är påväg med stormsteg…men jag märker egentligen inte av den…kan inte sälla mig till all julhandel,inte min grej…Vintern för mig är lugn och ro, som en stilla,vilsam tid då det är skönt att få vända sig inåt,det är ju inte min favoritårstid precis…försöker bara vara i den…Ingen tid för massor av energi eller utlopp…Naturen vilar och jag vilar med den…tycker om att följa årstiderna…jag känner dem i min kropp.

Och julen kan vara en ångestfylld tid för så många…panik över alla pengar och paket…och att allt ska vara så perfekt just då,när det kanske aldrig är det annars…och all ensamhet,alla har ju inte nån att fira med…

Jag tycker man kan ge varandra paket,visst,men isåfall vilken dag som helst.

Förresten tror jag på tomten,fortfarande…ja det gör jag faktiskt…

För mina barns skull,och så länge de vill,kan jag fira en lugn jul,med lite mat,precis det var och en önskar,behöver inte vara traditionellt…den som känner för majskolvar får det…någon liten paket…och gemenskap.

För övrigt bryr jag mig knappt om någon högtid…alla dagar är lika viktiga vad de än kallas eller vilka traditioner det är bundet kring…Min filosofi överlag,när det gäller det mesta faktiskt…som att alla människor är människor trots titlar eller position…Den yttre världen styr på jorden,men inte i mitt liv.

Inte alltid lätt att gå sin egen väg,ibland är vägen mörk,stigen osynlig,för ingen har gått där innan..man kan få en vision i sin spegelbild av vad som är viktigt… hur många råd man än får eller hur många vägvisare,så till sist ska man ändå göra sin egna resa…Och kanske kan man höra sitt hjärta vad det säger…däri ligger sanningen väl förborgad.

Så oavsett julens ankomst är det skönt att inte stressa utan bara vara…måndag,tisdag,onsdag,torsdag,fredag,lördag eller söndag.

I november förra året startade jag och mina två döttrar denna blogg…Många ord från hjärtat är skrivna sedan dess!