Om jag vore varg skulle jag bosätta mig i Värmlands milsvida skogar, vandra mitt revir bland blåbärsris och under granars gröna vingar, djupt i barrskogens sköna tystnad skulle mina stora tassar mjukt trampa och noga undersöka, doftmarkera mina gränser för intrång av andra vargar, som inte hörde till min flock..

För vore jag en varg, skulle jag ha min flock, en tillhörighet för längesen.

Jag skulle ha min flock att sjunga med, böljande i flera olika stämmor i en oordnad körsång skulle vi mötas i ylande glädje eller för vi nyss jagat eller om något skulle oroa oss..vi skulle yla för att varna andra vargar eller för att föra varann samman. Våra brustna stämmor skulle ljuda genom skogarna i en vacker konsert och påminna människan om hennes egen bortglömda vildhet och det som aldrig går att tämja..

Den defintiva friheten..

Jag skulle rulla ihop mig med nosen inborrad i svansen i de sommarvarma skogstuvorna och under de iskalla rytande vinterstormarna..min plats är då vildmarken och det är oxå den som föder mig och mina avkommor.

Jag är bara varg och bryr mig egentligen inte om människan, fast jag stör henne.

När jag rör mig genom livet, passerar jag vägar och villasamhällen..speciellt mina vargkonkurenter som ingen flock ännu funnit..människan blir rädd för oss..de vill inte dela maten i skogen, ingen mat alls vill de dela, ingen plats vill de dela.

Men vi vargar har ingen affär som ni människor..vi jagar våran mat som finns i naturens skafferi, vare sig villebrådet finns löst i skogen eller instängt i en hage.

Vi vargar vet inte att det kallas lekplats som vi passerade under natten när någon filmade oss..vi vet inte att vi var i Märtas välordnade trädgård..eller att fåret vi tog var bonden Stenberg’s..utan vi bara passerar för vi är på väg någonstans, kanske är vi bara nyfikna, kanske bara hungriga..Vi gör inget för att reta människan, vi gör inget medvetet för att förtjäna hat..vi är bara vargar..just bara vargar, sådan vargen är.

Om jag ändå vore varg..

…börjar det lossna..sakta smälter den hårda isen, jag ser dropparna som tränger fram..våta,klara, genomskinligt rena droppar som blöter hela handen. Det är en stor känsla. Det är magi. Ett mirakel. Det är annorlunda.

Vet du hur det känns när frihet anas?

När du kan se genom isen, men ändå gå på den..värmen påverkar sakta,sakta allt längre in.. det är lättare att andas..the spell is broken, something solved it in the end..I’m relieved. Ja det är jag, lättad, sååå lättad. Nothing more to look back on..nothing more to lean on..nothing more to have..changed, changed – will never come back.

Nu ritar jag min cirkel runt mig.

Du kommer aldrig mera in.

Ο . Ο . Ο

Energier, magi’er och passionsblommans vackra sötma.

Jag undrar hur jag kan döden dö..jag får inga svar, bara verkliga påminnelser om hur sönder jag är..mycket märkligt hur du kan påverka..men det är väl så att bli kär, falling in love in someone..och känslor kan vissna, som dina gjorde fast mina fanns kvar så länge, länge efteråt..and still affect me. Korkat ärligt att skriva så mycket om detta..kunde gömt kärleken långt in i mitt sårade hjärta..But the love overwhelmed me..it was a knockdown..kärleken har inga regler som bra eller dåligt..man bestämmer inte över vem man ska älska i hjärtat..jag får inga svar..

…det finns ingen att fråga, just för det finns inga svar.

Ingen, inget får ta sönder mig så här mer. Vill inte tillbaks i känslan av dig. Men fortf är spåren djupa..

…tassarna är synliga som tatueringar hur du gått över min kropp…

Med ständig, daglig förundran känner jag märkena du satt i mig..hur kunde det ske..ingen har svaren..ingen förstår, allra minst jag själv. Hur länge ska jag bearbeta, upprepa..inga svar där heller.