Ja just det!
Nu är det dags
- att bli en vuxen flicka på egen hand.
Jag fick en push ikväll, en tankeställare.
Det var något i vinden, det var något med ljuset,
mellan skymning och mörker.
Jag mötte känslan att det är dags,
dags att bryta ännu ett berg.
Inuti finns alltid ädelstenar
- glittrande och vackra,
väntande på att få komma fram i ljuset.
Visdomens ädelstenar.

Jag har trott på kärleken.
Väntat.
Hoppats.
Längtat.
Jag har sett kärleken ur 1 perspektiv.
Vinden och ljuset,
mellan skymning och mörker
- fick mig att nå en annan bild,
så vidsträckt,
så mycket längre bort, till annan närhet,
så mycket längre bort från orons strålkastare.
Bort från det som varit snävt.
Förblindande.
Där var ett berg,
ja hur många berg har jag sett,
hur många berg har jag bestigit
under livets gång.

Jag är bergens dotter.

♥

”Långt in
sitter allt.”

Det finns ett öppet fönster
mot en evig sommar.

Mina världar;
inutivärlden
utanpåvärlden.

Det var så jag överlevde
det är så jag lever.

Två platser,
jag vandrar emellan.