Jag har isolerat mig.

Det finns alltid åsikter om det.

Inre sår i själen är inget som självläker för åren går.

De läker inte för man håller sig undan livet och andra människor.

De läker inte heller för man utsätter sig för allas insyn i det innersta.

Iaf inte om där finns en utsatthet oxå. Och en skuld. Och en skam.

Och ett dömande.

Då blir det isolering tills jag kommer på hur jag ska hantera det.

Tills jag kommit på ett annat sätt.

Många har smygläst i sin stora nyfikenhet om vem jag är.

Jag har varit öppen och utlämnande. Det har klart varit spännande.

Så bekvämt att kunna läsa här och samtidigt låtsas ointresserad i verkliga livet. Men bakom skärmen kan allt ske…. jag tröttnade en dag. Tröttnade på detta hemliga, löjliga intresse för mig. Så jag fick hjälp att byta webbadress och sen kändes det jätteskönt.

Jag skulle mer än gärna hellre mött de där nyfikna människorna som intresserat sig och följt mig i smyg. Hellre uppskattat om de vågade stå upp för att de läst här för att få reda på saker om vem jag är. Men bakom min rygg och bakom en skärm. Och aldrig annars. De skulle aldrig visa mig så stort intresse in real Life. Och har faktiskt inte gjort det heller.  Tänk så märkligt det kan vara.

Men nu får jag va ifred från dessa personer.

Inatt dog en ängel.
Nerskjuten
med blodiga vingar
still

Men
så har alltid skett
bara en upprepning
i tiden

Änglar
får inte älska människor
på de sätt som människor älskar varandra

En ängel på jorden lever ensam

Att förkunna kärlek
sprida den varma energin
öppna människors hjärtan

Men att förälska sig
i en människa
är inte skrivet
i dess lagar

Inatt dog en ängel.