Har sån ångest, jag vill inte den tar över, det är otäckt.
En känsla som kallas ångest vill berätta nåt, göra mig uppmärksam. Många beskriver ångest på det viset och det är logiskt, jag kan förstå det. Och tack för min kropp berättar för mig. Men vet inte hur jag ska ta hand det riktigt. Rädslan tar över. Rädslan för vad som ska hända när ångesten kommer.
Känner mig så otrygg när jag får ångest. Rädd för jag ska ramla ihop, inte klara mig själv, få ännu mer smärtor, dö…
Önskar det fanns en tröstefamn att våga och kunna vila i. Läka i.

Jag har lämnat mitt hem.
Mitt alldeles egna hem.

Den siste juli var det.

Många år har gått innan jag klarat av att lämna.
Att inse.
Att förstå ”klart” vad det handlat om.
Så pass klart att jag inser jag måste lämna.
Att det fanns ingenting i den relationen som är av kärlek.
Kärlek är inte att bli plågad, kärlek är att vilja väl.
Kärlek är inte att laga trasiga människor som skadar.
Med dig gick jag mer sönder än jag redan var.
Jag har inte förstått att akta mig för elaka människor.
Att lämna är nummer ett.
Genast faktiskt.
Inte hålla på att förstå och ge chanser!
Jag kan läka mig själv. Och det får alla andra också göra.

Att det inte handlat om att bara jag älskar mera och tillräckligt så blir allt bra.
Att jag inte är den värdelösa människa du behandlat mig som.

Jag är en medberoende.
En snäll person. Vill hjälpa. Vill förstå. Vill dela med mig.
…jag tar hand om allt…
Men jag då?
Jag tog inte hand om mig själv som jag borde. Trodde det. Men ingen aning om vidden. Det har jag inte än.
Jag har tagit ett steg bort från att va medberoende med en våldsam person.
Ett steg bort från många års psykisk misshandel.

Tålamod.
Jag behöver vila i tålamod.
 

Jag är van vid draman.

Vet inte om jag levt dramafritt alls. Nångång.

Det är ovanligt med lugn. Nästan konstigt.

Jag känner ibland att hjärnan vill dra igång nåt, men hjärtat

hinner allt oftare stoppa tungan.

Förr såg jag aldrig det som draman, bara som nåt helt naturligt.

Nu ser jag att draman för så mycket med sig.

De har en svans, ett helt följe med problem som hör till.

Att leva i lugn och ro kommer bli en ny lära och erfarenhet för mig.