” vad gör jag med resten av mitt liv?

  Eller vad gör jag med resterna av mitt liv? ”

…kanske det kommer vissa dagar då du känner dig mer tillfreds än andra…då du känner lugnet inuti som mjuk bomull…skyddande bomull i tjocka lager som inte släpper in något ont…där tryggheten infinner sig som en självklar känsla du alltid haft rätt till…om du har det såhär ibland så passa på att njut,lev och bara va…just det…bara vara!!!

- Tänk själv att inte behöva något annat än att bara vara!!!

Det är ett konststycke att lära…många får fullständig nippra av att inget göra…Det krävs enbart övning,upprepande och tålamod med situationen,det går inte ge upp lätt,det ger ingen förändring…övning blir färdighet och du växer med din uppgift…

Den stillhet en sjö kan spegla,som samtidigt är så livfyllt som vad vatten ju faktiskt är…vatten har ju alltid symboliserat djupa känslor…så den stilla spegelblanka ytan,med endast små lätta krusningar…skapa denna bild inom dig,se den i ditt inre eller sök dig till en sjö…var i stillhet,så läkning och lugn kan ersätta stressen,den inre gnagande oron,den förgörande stressen som jagar dig så det snurrar allt fortare…du måste ta dig ur den tokiga karusellen…den förgör dig.

- Du säger att du inte hinner…du hinner varken lugna ner dig eller andas lugnt av alla måsten du tagit på dig…du blir nästan arg över att behöva stanna upp…

Kom igen nu….vems liv är det?

Mitt eller ditt? Eller någon annans? Ta tag i det,sätt dig ner och börja planera,se över ditt liv…Du ska hålla i rodret…du är din egen kapten…låt ingen annan köra din båt…Och du behöver bygga en brygga,så du kan komma i hamn…..Ja det är jobbigt att träna,kämpa och börja om…jag vet själv!!!

Om du inte har ro och stillhet med dig i bagaget som en självklarhet,är det aldrig försent att lära sig detta…att bara vara är att vila i sig själv och att samtidigt läkas…

Fågelkvitter,skirt grönt gräs och värme….jag går ut i t-shirt och känner solen på huden…äntligen är min längtan uppfylld.Livet är lättare på alla vis – detta ljus skiner upp i sinnet.Solen är en välsignelse…inte konstigt att den tillbetts i många kulturer.

Vi fyller mjuk mossa och gamla löv i skottkärran…vi väcker den gamla bortglömda trädgården till liv…sakta…sakta…den har ju fått slumra och växa igen i många långa år…samtidigt är det vilda vackert och fåglarna trivs här i alla träd och buskar…

Kajorna bygger i skorstenen,men vad gör det?Fattar bara inte hur de klarar av röken…Och utanför i boken bor skatorna…jag hängde upp ett stort vindspel,men de verkar inte alls rädda och tur är väl det,för annars hade jag fått flytta  det till ett annat träd.

Utanför har jag placerat krukor med påskliljor och små violer…och kaffet kan drickas på en soluppvärmd trappa….härligt…nu börjar livet!!!