Regnet möter mig denna morgon..mjukt lätt regn, höstregn. Nu är det endast rester kvar av sommaren..det ännu gröna, som snart skiftar till lejonfärger. Samma process i naturen varje år, varje årstid, men jag känner alltid sorg när sommaren tar slut, alltid. Trots jag vet att den kommer tillbaks igen, så hjälper det liksom inte mig. Sommaren känns i min kropp, den påverkar. Vill inte va utan den..saknar den..överlever bara de andra årstiderna, men jag blommar upp av sommaren..Jag vet ju att det är så det måste få vara att naturen har sina växlingar och ingenting jag kan påverka, utan endast att det är mig det är omvälvande för, liksom fler med mig. Sommaren känns alltid för kort. Den är alldeles underbar. Solen, som värmer och ger liv och hela färgskalan som skapas..gräset, träden, himlen och dofterna.

När jag kommer hem igen, ska jag fortsätta förbereda för min utställning och även skriva vidare på låttexterna..längtar efter det.

Idag är det fredag..en vecka är gjord..några timmar blir det imorgon med och sen ledig på söndag..Ännu har jag inte drömt om siffror..men oj vad mkt det finns att inventera! Hela nästa vecka fortsätts det och vem vet när det blir klart..jag är i Skåne så länge jag behövs.

Och som jag skrev igår är det gott med perspektiv på tillvaron..annat inflöde som förändrar vardagen där jag annars lever mkt likt en ensamvarg. Kan vara social såklart, men inte mer än jag bestämmer mig för att vara. Bäst trivs jag med ensamheten..jag har inga som helst problem med att umgås med mig själv.

Jag tycker mycket om att vara med mina barn o lilla barnbarnet Mikael ja helt enkelt med de som är nära mitt hjärta..men sen drar jag mig undan igen och är för mig själv. Tidigt grundlades nog detta inom mig med stort behov av tystnad och ensamhet. Det är helt enkelt så jag fungerar. Jag har inga behov av varken uteliv eller hålligång..

Sen finns det människor som tror de känner mig bara för jag skriver öppenhjärtligt i vår blogg eller för jag är pratsam när jag är social, men så är det ju inte..KÄNNER NÅGON gör man först när man träffats på riktigt, in real life, då kanske man får en möjlighet att börja lära känna…

SEN VORE DET JÄTTETREVLIGT OM NI SOM FAKTISKT LÄSER DEN VEDENBRANTSKA BLOGGEN, VILLE SKRIVA EN LITEN KOMMENTAR DÅ OCH DÅ…DET UPPSKATTAS..VI SER JU ATT DET ÄR EN HEL DEL TRAFIK HÄR..SÅ KOM IGEN, LÄMNA GÄRNA EN SIGNATUR

Det är bra att vara på bortaplan..andra tider, rutiner bryts, nya intryck..med andra ord ett annat perspektiv på tillvaron.

Det som händer i ditt liv behöver få ha en mening för att du ska kunna leva vidare, dag efter dag..Annars är det lätt att slentrian, tomhet eller förtvivlan träder in..Men inte alltid finns det mening kan det tyckas..när du är mitt i något är det svårt eller inte ens intressant att kunna se längre än till den ”stängda dörren”..Livet är kanske fyllt med ”måsten” och annat som du bara låter pågå. Dagarna går utan för mycket eftertanke..

Men så kommer det ljuspunkter..som liksom glittrande stjärnor på himlen..det blixtrar till och du får uppleva något utöver vardagen..vilken tur att de lyckliga stunderna finns, sen vad de innehåller är ju individuellt..med de existerar och du reagerar.

Du tror ibland du känner hela vägen du ska vandra i ditt liv..det kan se ut och kännas så, men det är långt ifrån verkligheten..däremot med all säkerhet just det du känner till i den stunden..och hur länge stunden pågår vet ingen i förväg. Det som var igår behöver inte vara idag eller imorgon..det som var förra året, behöver inte kvarstå detta året.

Livet är svårt att förstå till fullo men kan oxå vara alldeles underbart i sina skiftningar och nyanser..Vi tillför och vi väljer bort..vi spelar mot olika motspelare och har olika roller i livets stora film..vi skapar nya manuskript hela tiden och vissa roller är väl inlärda och andra främmande men kan ses som utmanande..De främmande får oss att växa mest.

Perspektiv på tillvaron är ett uppvaknande för anden.