…för egentligen har jag inga ord som duger att beskriva den kärlek som jag upplever…
ändå försöker jag.
Att få uppleva och att bli upplevd.
Tacksamhet.
Räcker det att säga tack?
Finns det några tack i världen som rättmätigt kan duga?
Ödmjukhet ~ nu vet jag det finns en djupare betydelse, men ordet saknas.
Livet ~ livet som pulserar, liv som känns på de plan en människa ska känna med sina sinnen, en själ som är lycklig i kroppens boning, den verkliga andemeningen bara ÄR…och ödmjuk är ett ord, en tillräcklig känsla fortfarande, visst, fast mjuk vore kanske en bättre verklighet..mjuka känslor.
Hänförd upplever jag hur det är att bli upplevd i tidens eviga strömmar.
Friskhet.
Jag tror bestämt att allting ändrat färg.

Nu.
Känner nu.

Morgondagen är långt borta.
Allting är nu.
Jag älskar nu.
Natten är här.
Och allting är svart. Det är faktiskt en vacker svart färg över allting. Den svarta nattens dunkel vilar utan att göra väsen av sig.
Det behövs inget väsen.
Allt ser samma ut imorgon, bara mer färgrikt.

Jag känner gåvan.
Att den är här nu.
För att förvaltas.

Vetenskapen undanhåller fakta ang Moder Jords förändringar..de vet mer än de berättar. Det är ingen idé att låta mänskligheten veta..enbart panik och skräck skulle väckas..Därav nertystandet av den verkliga sanningen. Men även om sanningen kommer ut, finns det ändå ingen som kan göra något!!! Ingen. Så även om vi alla har samma mamma, Moder Jord, så ändrar hon ingenting. Det kvittar vad vi gör nu..sköter miljön eller inte..slutar stressa eller inte..En annan andning är tagen, en tidsfråga bara.

Jag är i NUET. Det är de enda som finns. allt annat är drömmar, minnen, önskningar och hopp.
Så NUET, är det enda som finns, glöm inte det.

Vi bor på Moder Jord, en värld som har inre världar att utforska..Vår egen, men även andras..Den medmänskliga världen..Den kärleksfulla eller kärlekslösa..Den som är full av utveckling eller rädslor..Genom att utforska sin egen, börjar man förstå även andras..Den inre världen öppnar dörren till den yttre.

Hur kan man leva som människa utan att se

utan att känna

utan att bry sig

Den största konsten måste vara att lära sig vara just människa..att leva som människa, med allt vad det innebär! Kanske ska vi fundera över det ett ögonblick…