Magins julnatt


vinter-min.jpg

Den magiska julnatten är här…och det är mörkt ute,men i gatlampans sken syns snön falla…jag går fram till fönstret och ser de kala grenarna avteckna sig och den vita snön har lagt sig,för marken är precis täckt av detta förtrollade pulver som gör världen ren och vacker. Julaftonen har kommit och den har passerat…för vår del har den varit lugn och ostressande. Det blå glaset med vin,skimrar i det dova skenet,från datorn.

Magiska julnatt…det är då trollen lyfter sina hem på guldstöttor, har fest och dansar långt in på natten…det är då som gränserna mellan djur och människas kommunikation är utsuddade…det är då både på gott och ont som oknytt far omkring i land och skogar…Magin glimmar och plirar,liksom de gnistrande unika snöflingorna,där ingen är den andra lik,men alla är perfekt utformade…och snön är stjärnor,som vi får gå på…Visst är det fantastiskt??? Och magiskt…

Nattens timma börjar bli sen. En ny dag gror sakta…den är kall av vind och vinter,men ännu är det mörkt ute och ljuset dröjer.

Men granen blinkar med sin färgade slinga. Värmeljusen lyser  sitt mjuka sken.

2112977913_9823877.gif

Jag borde kanske sova…men nätter som denna håller mig vaken. Andevärlden känns extra nära och påtaglig som om gränszonerna suddats ut och allt är närmre och kontakten mellan människa och själ är som en kär vän där kommunikation är naturligt och enkelt,även för den oinvigde…Och under natten som passerade, kände jag dig Anki,hur du la din hand lätt på mitt ben och jag frös,men berördes till tårar av saknad. Du såg denna ensamma kvinna,som är jag. Du såg min vanmakt och djupa sorg…Du såg mina hemligheter. När du kommer förbi och hälsar på, ser du mig,som jag är. Naken och avklädd utan masker av något slag.

I min kärlek och egoism saknar jag dig så väldigt…men när  jag slår upp ögonen vet jag redan,att du lämnat jorden och gått vidare. Du är borta,din smärta likaså. Din frihet är nu total. Jag tror aldrig du varit så fri någonsin. Och det är ju så du ska ha det,det du är värd.

Och i natten spinner magin sina trådar,väver dem runt,väver samman,in i varandra innan gryningstimman är här.

 



ANKI


full_moon_final_elfwood.jpg             

Nu har min älskade Anki blivit en ängel…jag ser hennes vingar vaja stillsamt. Hon har precis kysst den salta klipphällen. Havet ryter vilt och vackert. Och hon ler, jag ser hennes rofyllda leende…Min ängel har fått tillbaks allt sitt långa hår och hon känner vinden ta tag i det.

…Kampen är slut,den är över. Inga nya besked, ingen ny strålning eller behandling, ingen mer förändring av kroppen, varken inuti eller utanpå. Nu är min älskade Anki fri…

Ingrid säger: ..Du har flyttat,visserligen inte dit du ville, men du klarar dig själv nu.

Anki svarar: Ja nu är jag FRI. Jag är fri varje dag och jag tänker bo här vid havet ett tag!!! Men jag kommer oxå vara i skogen som vi pratade om, granskogen med den mjuka mossan…minns du det?

Ingrid säger: jag minns allt vi pratat om,precis allt.

Anki säger: Du finner mig lite varstans, jag kan inte riktigt lova vart jag tänker stationera mig, men här vid havet kommer jag befinna mig nu, så du vet!!!

Ingrid säger: Jag finner dig, eftersom du bor i mitt hjärta.

Ja där bor du oxå Anki, i mitt hjärta, där är en plats som är din. Alltid, för evigt!!!

Jag saknar våra fysiska möten…men psykiskt och själsligt möts vi…Inte ens döden kan ta bort dig från mig.

Älskar dig,vännen…där ser du, nu flyttade du och fick jobb på kuppen oxå, du blev ängel.



Rädslan


©Så många år av smärta
hindrar mig
från att våga bli
älskad
igen…
Jag håller mig undan
står bakom dörren
bara kikar in
genom springan
lite nyfiken, bara lite…

Tänk
att om smärtan ska få ro
måste den bytas ut
mot respekt
sedan tillit
sedan kanske modet
vågar sig fram
till en fortsättning…

Fast
inget kan börja
om inte kärlek och
nyfikenhet spirar
gror
växer…

Men godhet
kan också skrämma
då ondskans ansikte
haft olika
förklädnader
tidigare…

Vilse
i känslans land
men skymtar det tålamod
som krävs…

Väntan
kan bli lång
många nätter passera
när jag tar
mina små steg,
små
små steg…

Inget
kan skyndas
stressas
då försvinner jag
bort,
tro mig
jag känner mina spöken väl
även jag själv
har försökt
lura dem…

Själens dunkla nätter
är många
och tankarna
har skapat många
konstverk,
färgstarka…

Själens dunkla nätter
har fött en längtan
funnit en sanning
om kärleken
funnit djupet
utan slut…

Själens dunkla nätter
har också skapat
avstånd
till att kärleken
existerar
som skulle vinna
till slut
över demoner
och trasiga sår…

Förståndet
har tvivlat
alla
dygnets timmar att
det går
bli trygg
igen…

Rädslan
är så oändlig
som svindlande tunnlar
ner
i underjorden…


missar jag då
fågelsången och
lekfullheten,
jag missar smeksamheten
och ömheten,
jag missar erotiken
och tvåsamheten,
skratten
och morgonkaffet,
jag missar fotmassagen
och kvällspromenaden…

Jag håller mig
gömd
lagom dold
bara lite synlig
men
alltid beredd
på flykt
likt det vilda djuret
utan
mänsklig tilltro…

Jag
vill inte vara
offer
eller martyr
Jag
vill bara hitta ut
ur dessa tunnlar…

Jag tar mig sakta
mot det ljus
jag ser
i denna becksvarta natt
hoppas att det denna gång
är vänligt
äkta
kärleksljus…

 

« Föregående sidaNästa sida »

Secret is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu