” Sköt dig själv
och skit i andra
Tro på Gud
och saligt vandra!!!”Bra affirmation…men jag gör tillägget att även vara medmänniska utan att låta sig bli uppäten, utnyttjad eller besviken…
Mm…min självbild stärks med mina andetag och jag säger ja till livet…Och i varje situation och varje möte med andra människor tar jag hand om mig själv…
…Jag ska själv ta ansvar och låta andra göra det också utan att beröras eller ta illa vid mig ( försöka ivartfall)…Jag bryter ny mark
och låter det gamla
få ro…
…Som en gammal torpargrund
lägger jag om de stenar
som behövs på bättre plats…
…Inte förminska mig själv
i möten
med förmögna människor
eller de som beter sig illa,

eftersom mina rikedomar
är inuti
mig själv…
…Endast den
som kan se mig som en mycket väl slipad
diamant
älskar sant
och osjälviskt…

DEN
SOM ENDAST SER
YTAN
KOMMER ÄVEN BETRAKTA MIG
SOM ETT TING.

Underbara nya fina år….vad du är efterlängtad…för 2008 var ett svårt år,som jag skrev om den 14 dec….Så detta friska år känns så skönt…med meditation och affimationer och massor av kärlek, till barnen och från barnen,mina älskade döttrar som bloggar tillsammans med mig,bara det är härligt…och kärlek och underbara stunder fulla med skratt, mitt lilla barnbarn…Mikael,han är alldeles fantastisk med sin glädje han utstrålar,han är så lätt att älska…mmmm lilla ljuvliga barnbarn, det är stort att vara mormor vid 44…Min glada goda snälla rottweiler, som behöver tid med mig…och det ska hon få,min hjärtehund…Hon vill springa, söka och framförallt leka,leka och leka.

Jag ska måla fler tavlor i läkande starka färger och skriva mycket och skogen ropar på mig…och utbildningar som lockar och livet kanske trots allt återvänder ljusare…att vara för andra är ju jag…men min egen sorg, min egen kappsäck bär jag helst själv…Men så kommer detta året med andra förhoppningar och öppningar, jag känner och ser visioner…möjligheter….jag växer mer…min tid kommer nu, min tur…Jag har ju kunskap genom livets hårda skola, vad tvekar jag om???

Jag tar min själ in i musiken och konsten och medialiteten och helandet och skriveriet och örter och coaching och gudinnekunskap och MAGI….och jag har tid att vara mormor…har tid att älska mina medmänniskor…jag har tid att älska naturen och den fantastiska Moder Jord, jag har tid att förlåta och gå vidare, jag har tid att rensa bort människor som endast tillför dålig energi, jag har tid att ta hand om mig själv….Nu är det januari, välkommen friska år…jag känner lycka inför allt som ska göras och för dagen som gryr med sin stillhet, så orörd…Ljuset återvänder…ljuset och solen….livselixiret…Det bubblar i mitt inre…Nu ska drottningen vakna, hon har sovit länge nog… Tack Anki för du påminde mig…Du fick mig att minnas ursprunget, långt där inne sover min drottning, sakta kommer jag väcka denna styrka och kraft, lugnt och fint…Min kraft…

Jag tackar mig själv för jag lyssnar på min kropp som talar sitt tydliga språk…jag brukar inte våld mot den…jag bestämmer över mig själv, vilken underbar känsla att inse…Det har varit en lång vandring dit…Detta år är ett återupprättande år…Ännu mer finner jag min plats, mitt hem i mig själv…och kraften som finns, min styrka som skrämmer…Men den finns ju där, varför har jag förträngt mig, varför har jag kvävt mig, varför har min kropp fått ta all stryk och stress???

Nu återupprättar jag mig. En ny Ingrid…vissa delar byts ut, vissa blir kvar, jag gör mig ny…mitt hjärta läker mig och mitt hjärta som bär gränslös sorg, behöver helas….Mitt starka älskade hjärta, som slår och slår, trots alla vansinniga sår…vilket envist hjärta…Tack för du inte lagt av ännu…Mitt hjärta som fått stryk…även en doktor ska få titta på det i år…

Jag kan inte göra om mig helt, ej heller kasta bort smärta helt….men jag känner mig ny….en märklig varm känsla att livet trots allt kan vara gott…Och detta måste vara resans mål, för som jag färdats, ner i undre världar och upp i oändligheten…Resans mål måste vara alla dessa insikter…nu börjar det ljusna där i horisonten, jag ser klarare, dimmorna runt mig släpper, jag kommer ut i ljus…med nycklen i min hand.

~ sorgen har många ansikten,jag känner inte dem alla. Men ser…Runt omkring mig pågår sorgen,hos mig och hos andra. Men som sagt,hur vi hanterar den är så olika…vissa bär den som ett heligt kors,skyddar den väl och kan till och med gömma sig bakom den,skaffar sig kanske fördelar på olika vis. Andra vattnar med den jämt och tror något ska växa upp,vackrare och starkare,efter regn kommer solsken och meningen med livetfilosofin. Det finns de som inte orkar bära sorgen utan att bedöva sig med droger och skuld,de skyller på det sorgliga för att slippa inse sitt missbruk,som visserligen kan vara upprinnelsen från början,då den dämpades av rusets drömvärld och sorgen försvann i ett töcken och där smärtan minskade nämnvärt,men endast för stunden. Och så har vi offermentaliteten,där allt är andras fel och ”jag kan inget göra” utan nu är allt förstört och jorden går under och ”jag kan inte hjälpa om jag är dum mot dig”…”för någon annan var dum mot mig innan” typ…Sen finns det den totala förnekelsen där vi inte låtsas om något alls,utan allt är som vanligt och ju värre saker som inträffar så är det bara ännu mer som vanligt. ~ ja det dagliga affimerandet är ju ”Hej hur är det?  Jo det är bra” fast det är riktigt åt helvete och man mår så dåligt att det inte är klokt.

Så finns det sorg och SORG…olika sorter på en skala i regnbågens alla färger…ja den som går över efter ett tag,den är mer ytlig,hinner inte borra sig fast,sätter inte så djupa spår och såret läker riktigt fint OCH så tyvärr den andra SORGEN som man får lära sig leva med,på ett betydligt djupare plan. Sorg tar kraft. Riktigt djup sorg kräver sin läkning med tålamod och tiden som läkaren. Tid är ibland det enda vi har att tillgå som läkningens redskap. Tiden kan vara hemsk och skoningslös,gå plågsamt långsamt,få oss att tvivla,tappa förstånd,få dödslängtan,bli bittra,stänga våra hjärtan,leva i mörker,straffa oss själva eller andra,vältra oss i självömkan. Sorg kan också vara ett långsamt självmord där omvärlden får se på utan att kunna göra bestående ingripanden,en sorg där även omgivningen lider,ringar på vattnet. Den som bär djupgående sorg drabbar ofta sin omvärld. Om bitterheten fått fäste,kan de vi älskar fara illa av vårt beteende,då vi skadar andra genom ilska och misskötsel av oss själva. Sorgen kan spegla en människa rätt igenom och ta över fullständigt,den seglar då omkring utan hamn någonstans…till och med den fysiska kroppen blir skadad genom olika sjukdomar som resultat. För någonstans måste ju sorgen ta vägen och kroppen tar då hand om den. Det kan bli förödande konsekvenser.

Alla vill inte heller gå i samtal med psykolog eller annan terapeut. Och de som vill,får tyvärr vänta i långa köer,kanske får de en psykolog där kemin inte stämmer. Att öppna upp sitt innersta kräver ett visst mod och vi har rätt att välja vem vi gör det inför. En lyckad terapi kräver rätt känsla för den behandlare man har,så ett gott samarbete kan uppstå.

Så sorgens ansikten är många och skiftande,och hur man tar hand om den är individuellt…och vad är rätt eller fel? Kanske sorgens slöja fallit fram och skymmer sikten,så fel avgöranden tas. Kanske sorgen behöver vila och tassar ska slickas…kanske sorgen tar så mycket plats att inget annat skymtar igenom. Kanske är det en kärlekssorg som hindrar solen från att lysa…kanske har någon dött som vi älskar…

 När sorgen kommer och vill svepa med dig…sörj,låt det ha sin tid,men låt inte mörkret mästra dig fullständigt…låt inte sorgen bygga sitt bo inuti dig…andas,om så konstgjord andning,med hjälp av kära vänner eller varför inte en medmänniska…eller kanske din goa hund eller katt…eller med naturens hjälp. Men stäng inte ute livet…Stäng inte den dörren…För allt vad du gör,stäng inte ute livet!!!