Har sån ångest, jag vill inte den tar över, det är otäckt.
En känsla som kallas ångest vill berätta nåt, göra mig uppmärksam. Många beskriver ångest på det viset och det är logiskt, jag kan förstå det. Och tack för min kropp berättar för mig. Men vet inte hur jag ska ta hand det riktigt. Rädslan tar över. Rädslan för vad som ska hända när ångesten kommer.
Känner mig så otrygg när jag får ångest. Rädd för jag ska ramla ihop, inte klara mig själv, få ännu mer smärtor, dö…
Önskar det fanns en tröstefamn att våga och kunna vila i. Läka i.