Att vara nära
Jag är hellre nära mig själv, om de så innebär ensamhet, än att vara nära någon/några som inte lever i sanning med sig själva, och fattas ärliga ideal eller avsikter.
Hellre ensam än i en falskhet där allt är uppbyggt kring en ytlig levnadsstandard med sprickor under fasaden.
Väljer hellre att lyssna, då någon självupptaget ändå bara pratar om sitt, i en molande, monoton envägskommunikation.
Skriver hellre ”av mig” mina känslor och tankar, än att tvinga någon lyssna, som ändå inte har känslan för vad vänskap/medmänsklighet är.
Jag rensar hellre bort människor, nya som gamla, som konkurerar av avundsjuka eller andra skäl som inte passar i en nära relation.
Struntar hellre i att förklara för någon som ändå inte kan tala öppet om hur ”landet ligger”, vill inte ödsla varken min eller för den delen någon annans tid längre.
Och du som läser detta just nu,
har valt det själv! Du bestämmer själv om du ska vara ”här” eller inte.
Här är jag.
I mina egna känslor och tankar, överförda i bloggform.
Bestämmer vad jag skall skriva om.
Hellre här med datorns tysta surrande, lampans mjuka sken, en mörk natthimmel utanför och min hund sovandes på golvet.
Allt lämnar jag ändå inte ut.
Inte här.
Tycker du jag är cynisk?
Negativ?
Bitter?
Tja, det kanske verkar så.
Men det är jag inte.
Snarare krass.
Bara så less på oärlighet, avundsjuka och självupptagenhet.
Jag önskar rakare rör, mera handling och mindre snack!
What’s wrong with that?
Inget rundsnack, inga flykttaktiker, inget fågelkvitter, inga lögner, inga knivar i ryggen!
Jag vill bara spela hockey även om det är tufft, men utan allt det där andra onödiga.
Så här står det på min agenda:
Schyssta spelregler, skippat skitsnack, samarbete och snabbhet!