Vill bara vara människa, en människa, som får till livet, och slippa allt utseendeprat om ”vackra människor”..inte behöva leva upp till något yttre/vara vacker/sexig eller sedd ”utifrån”.. önskar det inre ska lysa igenom och visa oss alla vilka vi innerst inne och egentligen är..då vore det inte så svårt att komma nära de man ska vara nära, och att våga o känna tillit snabbare..Det svåra är att så många döljer sitt inre..jag tycker det känns så ointressant och ovidkommande med ”till ytan vackra människor”, vart kommer man?

All skönhet är förgänglig..varför vill vi förlusta oss i ytlighet? Blir vi lyckliga av det? Försöker vi fylla ut något annat behov, så lär det inte bestå, eftersom klokhet brukar/eller förhoppningsvis kommer infinna sig under en människosjäls resa..det är enbart stressande att försöka leva upp till perfekt utsida..det vill jag slippa känna och inte heller ge någon annan den pressen..att ta hand om sig, är positivt..sköta sin hälsa på alla de vis, är inte att förväxla med yttre fåfänga..fast alla har vi väl någon form av fåfänga som inte går att städa bort, bara det inte styr till 100%.

Riktig, riktig kärlek är kemi mellan människor..oavsett utseende, personlighet, kön eller annat yttre..Det ska kännas gott i hjärta och psyke..inte vara stressande att känna sig omtyckt..”det där kemiska, äkta, äkta” struntar i hur kroppen ser ut, om håret blir grått, om rynkorna blir fler..osv..lägg till dina egna komplex eller tankar du har, som gör att du tror du inte ska duga eller passa in..Det är fruktansvärt att känna så. Däremot alldeles underbart att bli sedd på riktigt, och att umgås på riktigt..Plocka svamp o bär..cykla..ut o gå..sitta i båten o fiska, tillsammans..att göra saker tillsammans utan att ”fastna” i yttre masker..Vilken underbar kärlek, att se på riktigt, se dig, se mig, att bli sedd för den sanna skapelse man är..

♥