Det är mänskligt att tvivla och väldigt vanligt, antingen på sig själv eller någon annan..jag tvivlar, tvekar och styrs av rädslor men oxå av mod och säkert du med..på olika val i livet och vart de leder..det kan röra sig om utbildning, jobb, val av partner, vart du ska bo osv..listan är lång och skiftande..Det är jättejobbigt att vara kluven, kanske det värsta, för inte mår du bra av det! Oftast tar du då ett beslut, just för att komma ur den känslan, bli av med den, du vill befria dig snabbt och med all säkerhet blir beslutet överilat..men svaret kan ta tid och förhoppningsvis bli mycket gott eller visar sig ditt beslut helt enkelt genom att du fortfarande inte mår bra och då kommer farbror ångest där och bråkar med dig och säger: Gjorde du verkligen rätt? Nu är du alltså tillbaka på ruta ett och då börjar kluvenheten om..Ja nu blev det krångligt..vad vill jag nu säga med detta, jo att det är viktigt att inte ta beslut om du går på lina..utan fortsätt balansera och se om du kommer fram först..och då tänker du: Ja men jag vill inte ens gå, jag vill bara stå här och titta, vet inte ens om jag ska försöka mig på cirkuskonsten! Då kunde jag svarat att jag tycker du ska stå där o vänta men lura ingen annan under tiden och minst av allt dig själv, låt ingen vänta på ditt beslut, ge inget hopp alls, för det är inte säkert att du nånsin kommer göra antingen eller..

Du kanske helt enkelt bara ska vänta, det beslutet är ju ditt och som man sår får man alltid skörda..vad du än gör i livet påverkar din utveckling och helhet. Det är inte enkelt att ibland vänta eller att veta vad som är rött eller grönt. Sen finns ju oxå den varianten att skjuta upp och inte tänka alls, kanske förtränga och leva på i de gamla hjulspåren som känns bekanta och där du inte ställs inför just detta med beslutsångest..för vi vet ju vad vi har men inte vad vi får..Det kan därför vara bra att ta på sig ullstrumporna ibland, så något blir gjort..Ja det är krångligt emellanåt att vara liten människa, för inte kan du vänta alltid, vissa beslut måste fattas ändå..Iallafall de som berör ren överlevnad..Vad gäller vårt känsloliv kan det vara en annan femma..Men en sak är säker, att tillåta förändring leder till mer förändring..Logiskt.

Att ta sig själv i kragen kan vara nyttigt emellanåt.. gå på okänd mark behöver inte vara farligt, men att tassa omkring i utmarkerna dag efter dag på samma gamla stigar ger ingenting.. Fast å andra sidan kommer även snigeln fram till sist..men endast snigeln vet vart den skulle..