Regnet möter mig denna morgon..mjukt lätt regn, höstregn. Nu är det endast rester kvar av sommaren..det ännu gröna, som snart skiftar till lejonfärger. Samma process i naturen varje år, varje årstid, men jag känner alltid sorg när sommaren tar slut, alltid. Trots jag vet att den kommer tillbaks igen, så hjälper det liksom inte mig. Sommaren känns i min kropp, den påverkar. Vill inte va utan den..saknar den..överlever bara de andra årstiderna, men jag blommar upp av sommaren..Jag vet ju att det är så det måste få vara att naturen har sina växlingar och ingenting jag kan påverka, utan endast att det är mig det är omvälvande för, liksom fler med mig. Sommaren känns alltid för kort. Den är alldeles underbar. Solen, som värmer och ger liv och hela färgskalan som skapas..gräset, träden, himlen och dofterna.

När jag kommer hem igen, ska jag fortsätta förbereda för min utställning och även skriva vidare på låttexterna..längtar efter det.