Jag är van vid draman.

Vet inte om jag levt dramafritt alls. Nångång.

Det är ovanligt med lugn. Nästan konstigt.

Jag känner ibland att hjärnan vill dra igång nåt, men hjärtat

hinner allt oftare stoppa tungan.

Förr såg jag aldrig det som draman, bara som nåt helt naturligt.

Nu ser jag att draman för så mycket med sig.

De har en svans, ett helt följe med problem som hör till.

Att leva i lugn och ro kommer bli en ny lära och erfarenhet för mig.