Det var en gång en barndom..
..inget barn bestämmer hur den ska vara.
Men alla barn önskar sig trygghet och kärlek.

Jag fick inte det.
Saknaden efter trygghet och kärlek är min röda tråd,
fortfarande.

Saknaden tar många uttryck.
Förtvivlan, sorg, ilska, destruktivitet, längtan,
tomhet, irritation, uppgivenhet, envishet, ömhetstörst, hopplöshet, håglöshet, trötthet, misstro,
medberoenden, negativa tankar, skuldkänslor, rädslor,
beroenden, otillräcklighet, skam, vanmakt, dålig självkänsla, panik, ångest, sjukdomar……
”Annars mår jag bra..”
Är jag seriös nu?
Nä, jag är ironisk – jag mår inte bra.

Det är ingen önskelista.
Det är en sammanfattning av min vardag.
Mina dagar, som blivit veckor, som blivit år.

Jag är medveten om att dessa känslor inte är positiva.
Jag förstår det, jag känner det.
Självklart.

Ändå är det så.
Sanningen.
Verkligheten.
Nuet.

Det finns omständigheter jag inte rår över.
Lika lite nu som under barndomen.
Det borde inte va så.
Helt sjukt, jag vet.

Jag känner sån FÖRTVIVLAN.