Andy Timmons med sin låt – That Was Then, This Is Now
Den sommartid nu kommer med luuuust och fägring stor..vintern är slut, ja klart att du vet det, månaden är juni!!! Jodå jag är oxå medveten om almanackan. Grejen är bara den att jag varit i vinter ända till nu. Sorgmodigt kröp jag ur mitt ide. Kändes märkligt, har varit märkligt..När jag gnuggat klart mig i ögonen och sakta vaknat till, kände jag plötsligt att jag kan hoppa igen..Studsa, snurra.
Det är livet som kommer tillbaka.
Ja det är nog så..Nog, säger jag för vågar inte ropa hej, hej, hej för min bäck är ju bred, mer en strid vild fors med hala stenar..fast lite, lite ljusare känns det – där inuti i mitt känsliga konstnärssinne. Känslomänniska, tillbakablickare och konstnärinna, ja en ovanligt knasig diagnos. Men det är ju jag. Underbart enkelt att vara jag när kombinationerna sampelar..Det var bara så längesen, att det var en gång, som i sagan.
Men snart tänker jag ropa hej.
Då åker hoppskorna på. Hjärnan är restaurerad, hjärtat är däremot detsamma och sig självt, mitt mjuka älskande hjärta finns kvar..Insikten, om att den samme blir man inte mer, har accepterats..Fast jag saknar dock bitar hos mig själv – missing. And do some dreaming about that…..Händelser förändrar en. Ja så är livet. Men min vildhet känns varken förlorad eller förändrad, bara stillsam och i träda. Men snart så.. jag är påväg mot landet Lust.
