Idag på väg hem i bilen, var tankarna kristallklara, dags för nya insikter mitt i allt, jag känner dock tacksamhet, för insikter är kraftfulla redskap..Mina tankar gick tillbaka i tiden, de handlade om när jag trodde att jag var så sönder det gick att bli av olika händelser i mitt liv, och verkligen levde mjukt och varsamt och aktade mig så mycket det bara gick – Då kom tokkärleken med stormsteg och tog mig fullständigt…Jag var inte beredd, därför inget försvar..men finns väl inget skydd mot kärlek.. framförallt inte vem personen är som hjärtat släpper in..Ja för det är ju så det är, att hjärtat släpper in. Men mitt hjärta blev fångat av en sjuk man.

Hur skulle jag skyddat mig?

Hur skulle jag kunna vetat…Det har varit så svårt att bli fri..det sägs att dessa män letar upp sina offer..känner vittring..jag blev funnen och fullständigt förtrollad, till slut fången..Det sägs oxå att återfall är lätt att få till dessa män – jo de ska Gudarna veta. Och något i historien gör att man själv tror man blivit galen, för man beter sig galet. Usch…
Han var den droppe som fick min bägare att rinna över, tokkärleken!!!
 Mycket blev mer, mer blev för mycket och jag föll..Inte kunde enbart naturen hjälpa mig längre, inte heller mitt skrivande eller måleri, som annars är en god terapi.. Det räckte inte för att stoppa hur jag föll..Sängen gungade om nätterna..ångest och sorg letade nya vägar, letar fortfarande nya vägar..Han var en del, men den delen som fick mig att brista. Och som ringar på vattnet öppnades andra dörrar in i psykets vindlande labyrinter..min hjärna har spelat mig spratt.

”Man kan aldrig veta när eller om eller ens…Men när marken öppnar sig faller du.”

Så när jag satt där bakom ratten, förstod jag att nu gäller det att leva ännu mjukare och verkligen inse sin känslighet i personligheten..Det är jag som ska inse detta.. tomheten är där, ett faktum, jag kan inte känna efter denna historia, egentligen är säkert allt i sin ordning, jag berörs inte känslomässigt i hjärtat, så varför ens försöka bli berörd, det tog ju nästan livet av mig, jag ville dö och jag dog
oxå, man kan dö på så många sätt.
Jag vill inte bli hittad av psykopater eller sjuka män som bara kan en sak, att söndra och skada.
Livet prövar mig åter denna gång, med högre insatser som jag inte reder ut själv. Jag har ropat på hjälp till sist..för mina egna utlopp räcker inte längre. Små steg, försiktiga steg, för jag tror inte på något än, jag är skör. Och vägen känns oändlig, jag har inte kommit så långt på den, känner mig osäker på stegen..

Den stora insikten idag handlar om:
… jag kommer få börja om från början.

Helt från början med livet, TOTALT.. och tilliten..tilliten till livet och mig själv. Allt ifrån vardagsliv till vänskap..Allt!

Jag tycker inte om att bli styrd, ändå blev jag och blir så lätt..måste akta mig för det där..Det kan ske så subtilt..finns något som heter härskartekniker. Ingen är felfri. Inte jag heller. Ingen…och det tror jag verkligen på, att människan är ofullkomlig.

Jag vet vad jag bär, jag vet vad jag orkat bära genom åren men när hjärnan börjar spöka ordentligt..då vet jag inte längre, för kontentan blir att hjälp kanske inte räcker, om jag inte längre kan lita, och minst av alla, på mig själv.