Det är märkligt att känna tiden rinna ifrån..vara iakttagare men passiv..medveten men stillsam i ett flöde som pågår..livets vatten..som vi alla består av..så jag söker mig till vattnet i alla dess former..det är viktigt detta starka element..jag ser dess flöde och känner det inuti..och nu är behovet starkare än vanligt..det viskar, det bubblar, det forsar, detta vatten som rinner vidare och hela tiden kommer nytt..en ström av starkt liv som jag känner med min hand, när jag låter det kallt och friskt, beröra min hud och bli delaktig i denna styrka..Moder Jords heliga källor, hennes andetag vinden och hennes jordhud..

Tiden försvinner och den upprepas och kommer igen..jag andas och tröstas i samma andetag som hennes..vi håller fast och vi släpper, vi hämtar kraft och vi tappar..Livet..det är livet precis som det är.