det va en gång en liten varg som skygg å skrämd levde för sig själv utan större inblandning från nån märkvärdig omgivning..allt va lugnt å stilla förutom en å annan sorg som poppade upp lite då å då..kanske va de en saknad efter en liten vän som kunde kännas i halsgropen då lusten att yla frambringades i de trånga nätternas ensamhet..annars lufsade lilla varg runt i skogarna å trivdes bäst bland de skyddande träden..men så en vacker dag träffade lilla varg på dumbommen..det va ingen liten vacker vän utan en ren å skär dumbom som pratade sig in i lilla vargs värld med sin stora trut om guld å glitter å gröna skogar..å vad vet en liten varg om dumheter å trams? Så lilla varg föll snart in i dumbommens tokvärld å trodde på allt som sas å hörde inte på fåglarnas tisslande å tasslande om påhitt å lur. Lilla varg å dumbommen var förälskade å allt va så dumt. Vem tänkte på sagan rödluvan å vargen då? Solen sken, vattnet glittrade å ögon tindrade. Allt va underbart å kärleken blind. Ljuv musik uppstod i skogarna å livet var en dans bortom sans..lilla varg slickade sin tass å njöt av de dumma sällskapet. Men som det ju alltid är med gamla sagor så kommer där en ondska å ställer in sig..så en dag kom ondskan rusande å ruskade om lilla varg tills pälsen nästan föll av..dumbommen visade sig hellre va kär i ondskan å lilla varg va helt yr i pallet..inget ble sig likt å allt föll ner å ur åt ingen ordning med nåt..tokeri tokera faller aller a..fast det va då en riktig mästerkock gick förbi å undra va de va frågan om. Hur kunde lilla varg fallit för en sån dumbom?  Lite nya recept å koncept å ett å annat plåster mot skoskav å andra dumheter, så blev allt sig snart likt igen å livet trallar på sin gilla gång som ju livet alltid ändå gör..å snip snap snut så va denna saga slut.