Det är bra att vara på bortaplan..andra tider, rutiner bryts, nya intryck..med andra ord ett annat perspektiv på tillvaron.

Det som händer i ditt liv behöver få ha en mening för att du ska kunna leva vidare, dag efter dag..Annars är det lätt att slentrian, tomhet eller förtvivlan träder in..Men inte alltid finns det mening kan det tyckas..när du är mitt i något är det svårt eller inte ens intressant att kunna se längre än till den ”stängda dörren”..Livet är kanske fyllt med ”måsten” och annat som du bara låter pågå. Dagarna går utan för mycket eftertanke..

Men så kommer det ljuspunkter..som liksom glittrande stjärnor på himlen..det blixtrar till och du får uppleva något utöver vardagen..vilken tur att de lyckliga stunderna finns, sen vad de innehåller är ju individuellt..med de existerar och du reagerar.

Du tror ibland du känner hela vägen du ska vandra i ditt liv..det kan se ut och kännas så, men det är långt ifrån verkligheten..däremot med all säkerhet just det du känner till i den stunden..och hur länge stunden pågår vet ingen i förväg. Det som var igår behöver inte vara idag eller imorgon..det som var förra året, behöver inte kvarstå detta året.

Livet är svårt att förstå till fullo men kan oxå vara alldeles underbart i sina skiftningar och nyanser..Vi tillför och vi väljer bort..vi spelar mot olika motspelare och har olika roller i livets stora film..vi skapar nya manuskript hela tiden och vissa roller är väl inlärda och andra främmande men kan ses som utmanande..De främmande får oss att växa mest.

Perspektiv på tillvaron är ett uppvaknande för anden.

Mår så gott av att få uttrycka mig..blir pigg och påfylld..ny energi rusar omkring i kroppen och anden får näring..en tillfredsställelse utöver det vanliga..

Jag är ingen människa som klarar att tystna utan att känna av dess negativa biverkningar..effekterna kan bli förödande. Jag lider..min konstnärssjäl, min frihet blir begränsad. Att få ge uttryck genom ord eller färg läker och befriar mig..jag vet det så väl och känner samma lycka varje gång jag delar med mig av känslor, en kick, sky high.

Att välja skön tystnad är något helt annat. Det är oxå en påfyllnad.

Nu kan jag lägga mig i sängen, här i skåneland och betrakta de vilda, stora molnen som rusar över himlavalvet..småningom somna bra i positiva känslor..Nu är jag HIGH in my SKY..

Är i ett mycket vindigt Skåne och jobbar..inte för att blogga egentligen, men inatt var jag bra sugen på att kliva upp och skriva..men visste ju klockan skulle ringa tidigt..Det blir ett inlägg nu istället.

So here it comes……Alla dessa känslor jag bär som känslomänniska..ett helt liv, ett spektra, ett inferno…med andra ord, att vara levande.

Ja, så får jag trots allt se mig själv..Kan jag känna mycket, så lever jag!!! Känner att jag finns med ett guldhjärta som vill så mycket, vill så väl, vill uppleva intensivt och vara nära, nära..närvarande.

Vill inte vänta, det kommer inga sen. Livet är NU, NU, NU.

Har inte tid att vänta på känslor, känslor lever NU. Antingen finns de eller inte!!!

Känslor lever sitt eget liv..en del människor styr dem, låser in eller förnekar och vissa lever ut dem fullständigt, hela registret.

Jag längtar, längtar efter det underbara i att uppleva och att få bli upplevd. Men inte av vem som helst, jag är inte desperat. Hellre ensam med miljoner känslor, än ensam i en falsk tvåsamhet….för man kan ju inte bara längta efter ”någon”, för ”någon” finns inte. ”Någon” är bara en påhittad inom en själv..bättre att uppleva verkligheten och våga i den.

Jag vill inte förlora mig i väntan och hopp..inte leva i sagan, men gärna andas den..vill ha mitt guldhjärta blänkande och bländande..jag vill bry mig om alla de jag älskar och de jag kommer att älska..