Passion är stark kärlek som uppenbarar sig blixtsnabbt, den tar dig med storm och vänder upp och ner på hela din värld fullkomligt..den frågar inte om lov, den får dig att känna lidelse och lidande och känslorna fullständigt exploderar..en fysisk och själslig attraktion..där du förlorar dig i tid o rum..ett känslorum som skapar behov lika starka som hunger och törst..du blir fångad och uppslukad av den andra parten..att släppa taget och ge sig hän i lust och njutning..gränsen mellan sitt eget jag, kropp och sin egen tid och logik försvinner..Det som gör passion så unik är att du upplever detta tillsammans med en annan människa..Det räcker inte att ta emot, eller att ensam känna, utan man måste också ge och upptäcka varandra i ett ömsesidigt utforskande..En längtan skapas att hela tiden få vara i den andras omedelbara närhet..Att vara skilda från varandra ger en smärtsam känsla av att vara halv eller att något fattas inom dig..En upplevelse av att äntligen ha funnit allt som du alltid saknat..att ha kommit hem..ingen resa är så skön som passionens när den pågår.

Men om passionen skulle svalna eller skrämma den andra parten, finns det heller inget lidande som blir så stort, som för den som lämnas ensam kvar i passionens lidelse..”Passion betyder lida och lidelse, ett så starkt begär som kan bli en besatthet!” Ja så står det att läsa även i böcker och forskning som gjorts i ämnet och det stämmer verkligen..hur väl du än känner dig själv och hur bra självkontroll du än har eller världens förnuft, blir du drabbad av passion kommer du förvandlas framför dig själv hur förtvivlat du än håller emot..det hjälper inte..den som aldrig upplevt passionens intensitet, kan tycka du är fullkomligt galen..Och baksidan finns ju i denna hetta av kärlek, tänker du mycket på parten du fått uppleva detta inferno med, kommer du tänka ännu mer om du överges i passionen..det kommer göra så ont att du kan drabbas av sjukdom och depression..så passion har väldigt mörka sidor som kan sluta olyckligt..

Passion drabbar skoningslöst..den tar ingen hänsyn.

Passion kan liknas vid ett beroende, som alkohol och andra droger..Saker du aldrig trott om dig själv kommer du utsätta dig för..du kommer skrämma dig själv..mer än en gång kommer du tro du håller på att bli galen och även din omgivning vill prata förnuft med dig..så man kan ju undra om det inte vore bäst att aldrig vara med om denna känsla.

Nu när du läst detta vet du om du varit drabbad av passion..att vara förälskad är underbart, men en helt annan känsla, den kommer inte ens i närheten av passionen..så har du en gång upplevt denna känslostorm så är du garanterat förändrad för resten av ditt liv..vad kan ersätta ALLTET?

Och hur du blir av med en drog, ett beroende, ja du måste låta giftet rinna ut ur dig..abstinens och elände..men lägg in dig på ”behandlingshem” och förbjud drogen på alla vis..det kommer bli fruktansvärt många gånger om och kanske inte kommer du ha många som förstår dig, kanske inte ens du själv..du kommer pendla mellan förtvivlan och vanmakt..och allt du vill är att få uppleva mer av passionens underbara värld..återfall kan därför förekomma..försök inte ha sån ångest isåfall, det är mänskligt..men påminn dig om lidandet, som uppstår då det plötsligt är obesvarat och var stentuff mot dig själv!!! Du måste nu rädda dig själv, annars kan man lika gärna lägga sig ner å dö, för så ont gör det att inse att du är lämnad ensam med kärleken som två väckte..

Om du mött en passion som vågar, som brinner och andas framtid, så LYCKA TILL..njut, njut av varandra och ha det helt underbart Gå framåt tillsammans.

Regnet möter mig denna morgon..mjukt lätt regn, höstregn. Nu är det endast rester kvar av sommaren..det ännu gröna, som snart skiftar till lejonfärger. Samma process i naturen varje år, varje årstid, men jag känner alltid sorg när sommaren tar slut, alltid. Trots jag vet att den kommer tillbaks igen, så hjälper det liksom inte mig. Sommaren känns i min kropp, den påverkar. Vill inte va utan den..saknar den..överlever bara de andra årstiderna, men jag blommar upp av sommaren..Jag vet ju att det är så det måste få vara att naturen har sina växlingar och ingenting jag kan påverka, utan endast att det är mig det är omvälvande för, liksom fler med mig. Sommaren känns alltid för kort. Den är alldeles underbar. Solen, som värmer och ger liv och hela färgskalan som skapas..gräset, träden, himlen och dofterna.

När jag kommer hem igen, ska jag fortsätta förbereda för min utställning och även skriva vidare på låttexterna..längtar efter det.