Jag cyklade med Jackie några km..hon travade på i stadig lunk..rätt snabb för att vara en rottweiler, men framförallt envis o ville hänga med som vanligt..bil efter bil susade förbi oss..jag kände vinden blåsa i håret..att röra på sig är en skön känsla av frihet som skapar lyckorus..vi stannade till vid macken och hon fick vatten att dricka under vår snabba paus..som vanligt var där många människor..några flyttade sig när jag kom där med henne, alltid intressant att se hur folk reagerar av åsynen av en rottweiler..man får liksom ”plats”..men trist att rasen är missförstådd.

Jag beslöt att vända hemåt igen..märkte att Jackie började bli trött, så det blev betydligt långsammare tempo..väl hemma fyllde jag hennes vattenskål, satte mig på trappen o lät henne andas, svettas o masserade hennes muskler..sen beslöt jag mig för att ta en egen cykeltur i en helt annan fart..jag hade fortfarande inte gjort av med min egen lagrade energi..Jackie fick stanna..Nu ville jag frigöra endorfiner, kroppens eget opium..En mil, en härlig mil där musklerna fick jobba..Jag kände mig hög när jag ställde in cyklen i garaget och i spegeln såg jag hur stora mina pupiller var..Kände mig riktigt ”happy”. Det är riktigt underbart att uppleva dessa adrenalinkickar som hjärnan delar ut gratis..Och fysisk hård ansträngning utplånar den mentala smärtan..så man rensar kropp och själ genom hård motion. Jag gillar det.