Det finns stunder då det enda vi kan göra är att vänta. Fröet har satts i jorden, barnet växer i livmodern, ostronet kapslar in sandkornet och gör det till en pärla. ♦ Detta kort påminner oss om att nu är en tid, då det enda som behövs är helt enkelt att vara alert, tålmodig och väntande. Kvinnan på bilden har just en sådan inställning. Nöjd, utan ett spår av ängslan, väntar hon bara. Genom månens alla faser, som passerar över hennes huvud, förblir hon tålmodig, så i samklang med månens rytm att hon nästan blivit ett med den. Hon vet att det är dags att vara passiv, att låta naturen ha sin gång. Men hon är varken sömnig eller likgiltig; hon vet att det är dags att vara redo för något betydelsefullt. Det är en tid full av mystik, precis som timmarna före gryningen. Det är en tid då det enda att göra är att vänta.

TÅLAMOD..

Vi har glömt hur man väntar, det är nästan en övergiven konst. Och det är vår största tillgång att kunna vänta på rätt ögonblick. Hela existensen väntar på det rätta ögonblicket. Till och med träden vet när det är dags att blomma och när det är dags för alla löv att falla och stå naken mot himlen. De är ändå vackra i sin nakenhet, väntande på sin nya skrud och med stor tillit till att det gamla är borta och att det nya är på väg och nya löv kommer att växa. Vi har glömt bort att vänta, vi vill ha allt med det samma. Det är en stor förlust för mänskligheten…

I tystnad och i väntan växer något inom dig — ditt sanna väsen. Och en dag tar det ett språng och blir till en flamma, hela din personlighet splittras; du är en ny människa. Och denna nya människa vet vad andakt är, denna nya människa känner livets eviga flöden.