Inte bryr jag mig om dina meriter och titlar.
Jag vill veta din saknad och om du vågar förverkliga din längtans mål.

 
Inte bryr jag mig om hur gammal du är.
Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull,
för dina drömmar, för att känna att du lever.

 Inte bryr jag mig om vad du äger eller har.
Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig öppnas
av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta.
Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka
dölja eller förminska eller bota den.

Jag vill veta om du kan vara i glädjen, min eller din, om du kan älska mig 
ohämmat och låta extasen fylla dig ut i tå- och fingerspetsar utan att
förmanas ta det varligt, att vara realistisk eller att minnas våra
mänskliga begränsningar.

 
Inte bryr jag mig om ifall du så tar hand om hela jorden men glömmer bort dig själv.
Hellre vill jag att du kan göra någon annan besviken för att vara sann mot ditt innersta, om du kan bära att bli anklagad för svek men inte svika dig själv,
om du kan vara trolös och därför tillförlitlig.

 
Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag,
och om du kan ösa ditt liv ur dess närvaro.
Och jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå 
ta min hand i din och fortsätta vår resa. 

Inte bryr jag mig om var du bor eller hur mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och
sliten in i märgen, och ändå säga att du är lycklig över att det är vi.

 
Inte bryr jag mig om vem du känner och hur det kommer sig att du är här.
Jag vill veta om du tänker stå med mig i eldens mitt och inte vika undan. 
 
Och jag vill veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt annat brister.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs
med ditt sällskap i de tomma stunderna.