Att hålla sitt hjärta öppet och vara medmänniska är skönt,visst händer det att någon skjuter en pil in där emellanåt…och klart det ont,men samtidigt blir alla känslor mer intensiva och starka.

Imorgon ska jag till farbror doktorn igen och denna gången är det dags att göra arbets-ekg och ultraljuda mitt hjärta…ja ibland är ju en pil i hjärtat rena smekningen jämfört med hur ont det kan göra i bröstet…Och eftersom jag tog mod till mig för ett tag sen och gick med på undersökningar,så är det igång en utredning…men ärligt talat kan jag säga att jag inte längtar ett dugg…Jag är ingen person som springer ner sjukvårdens dörrar precis,snarare tvärtom.Jag har ju mina skäl…men nu har jag satt kulan i rullning och svar kommer jag få…men längtar efter att det ska vara över.Om jag ska slippa ha smärta,får jag ju ge med mig…mediciner och annat…blääääää.

Ja jag vet att jag är envis på gott och ont…

Min älskade vän som nu blivit en ängel,åh vad jag saknar dig,det är tomt här på jorden utan dig.Det är overkligt att du ligger begravd,ja eller din kropp,den sargade kroppen,din själ är fri och ibland gör du dig så verklig du kan för mig…I påsk vill Ulrika åka upp till din grav och plantera små vackra blommor,hon undrar om jag vill med…klart jag vill,klart!!! Hon är alldeles förkrossad av saknad…Anki,tack för du gav mig Ulrika,hon är en underbar vän…Hon är en av de medsystrar som vandrar på vägen,den tuffa vägen,i vår utveckling,som kallas vardag och livet.

Jag älskar dig fortfarande Anki, det kommer jag alltid göra.Forever and ever.

Var på kurs i mediumutveckling,det var spännande och roligt,för vi lekte fram sanningar och intuition…tänk vad skoj…jag fann mitt inre barn,som varit bortskrämt länge.Som barn lekte jag jämt,min fantasi var gränslös.Tur var väl det,annars hade jag nog gått under helt…Leken höll verkligheten lite på avstånd…Men så växte jag upp och glömde hur man leker och blev istället allvarlig,väldigt allvarlig dessutom…Usch,livet har varit tungt…Men denna kurs fick mig att känna glädjen igen…Anki,du hade älskat de lekar vi fick göra…

Jag vet att du finns…inte här…men på andra sidan…