För mig är nr 1 FRIHETEN…Och det första du kanske tänker på då är att leva ensam utan partner.Ja,det kanske är en form av frihet.Men långt ifrån hur jag menar,så jag skall förklara.FRIHETEN är något så skönt som en känsla,inuti…Och det innefattar att jag inte begränsas till någon religion,utan mina tankar och min tro får lov att baseras på min livserfarenhet,och den kan ju ingen ta ifrån mig,för mitt liv är ju mitt och ingen annan än JAG har ju levt det,oavsett andras åsikter eller tyckande.Att kunna stå emot just vad någon annan anser om dig,är en styrka och en FRIHET.Dessutom har jag andliga verkliga erfarenheter som fått min tro att utvecklas utanför den logiska sfären,även om logik är en stor del i mitt konstruktiva vardagliga tänkande.FRIHET är att låta sig växa genom erfarenhet,uppbyggd på verklighet,utan att behöva plocka bort moral och etik så tillför jag istället och växer som människa.Jag låser mig inte i någon form av tänkade utan gör mitt bästa att lyssna och lära mig även inför andra människors sanningar,men låter mitt hjärta göra ett begrundande,om jag ska bära det med mig eller ej.

Att hamna i förtryck och hånande från andra,är riktigt fasansfullt och sorgligt.FRIHETEN växer då du lär dig lyssna och se utan att låta dig knäckas,även om budskapet är negativt riktat mot dig.Det är endast okunnande som gör att människor vill begränsa varandra.

FRIHET är att bestämma över sin egen kropp,psykiskt som fysiskt,vilket är lika viktigt,att inse att jag aldrig ska behöva utsätta mig för något jag absolut inte vill,oavsett vad någon annan anser eller tycker.Och det kan handla om situationer där våld,stress,sex eller annat jag inte känner mig bekväm med ändå pågår,för jag TROR att det ska vara på ett visst vis, i exempel en relation.

FRIHET är att inse min kropp som en boning för själen och om jag kan slippa mediciner eller andra hjälpmedel,så har jag ju en enorm frihet.Det finns människor som tvingas leva i rullstol,utan sina ben t ex och jag kan ”gå” vart jag vill i livet – varför begränsar jag mig? Jag kan varje dag gå till affären och handla nästan vilken mat jag vill,det är väl frihet?Och det kommer vatten när jag vrider på kranen och dessutom är det rent…bara några hundra mil ifrån mig,på samma jordklot,är det helt annorlunda.Så vilken FRIHET jag har.Varje dag har jag varmt och gott inomhus,tänder lampor när det blir mörkt och för mig är det en enorm FRIHET…Kanske många tänkte på detta då stormen Gudrun härjade…men det gäller att inte glömma allt för snabbt hur bra vi egentligen har det och att många har en självklar FRIHET.För mig är det en fantastisk upptäckt,att jag kan bestämma själv över betydligt mer än jag hade en aning om och jag inser att det finns mer i den upptäckten allt eftersom jag låter mig utvecklas som människa.Andras dömande eller kanske i värsta fall avundsjuka,bottnar nog i rädslor,okunskap,snäv tankesyn och den tokiga JANTELAGEN.Och värst är väl när man dömer sig själv…så varför låta andra göra det? Bättre att träna på att se sina goda egenskaper och inse att det är en normalitet.De mindre bra egenskaperna kan vi läka och förändra med kärleksfull hjälp från medmänniskor.Däremot de som vill trycka ner eller enbart hävda sin rätt sysslar med en form av makt som är mycket destruktiv och illa för självkänslan och egenvärdet.Att leva med en sådan människa,kommer göra dig sjuk,på ett eller annat sätt,sjuk i kroppen eller sjuk i själen,men båda är lika illa.Och att ta sig ur detta,är en STOR FRIHET.

Det finns så mycket underbart som stimulerar en människa om man bara vågar möta livet…kanske har sorg,sjukdom,saknad eller en gripande händelse inträffat,innan dessa insikter uppenbaras.Att våga gå utanför ramar och alla måsten.Att våga lyssna till vad den där inre rösten säger och inte kväva den mer,även om den kommer innebära stora förändringar och kanske göra andra människor ledsna eller förvirrade.Ingenting handlar om att behöva offra sig,det gör ändå ingen glad.Men att förlora sig själv är fruktansvärt och kan ha förödande konsekvenser istället.

Lyssna till ditt HJÄRTA,där inuti bor både sanningen och kärleken…

…Om ditt HJÄRTAS RÖST är tyst…sätt dig i stillhet,blunda,lyssna…upprepa detta ibland och någon dag kommer du höra vad det säger,även om det knappt hörs och mer låter som en fågels tysta vingslag…Småningom blir dess röst stark och tydlig för att du gav dig tid.

Svik inte dig själv,aj vad ont det gör…någon har ju redan gjort det,så finn dig själv istället,släng rädslorna,de är enbart dränerande.Be om hjälp…det finns alltid någon som förstår dig.Och ibland är det DU själv som är viktigaste personen,till att förstå dina egna behov och känslor och det är en stor FRIHET att inse detta……