Det har varit tufft att bo i denna kropp senaste tiden.
Du har underlättat and still do.
Älskat mig i nöd.
Och i lust.

Ett par veckor på sjukhus.
Nyopererad.
Trött.
Min kropp ska nu läkas,
hela jag läker av att vara
i din närhet.
Hemkommen.

Du har öppnat ditt hjärta,
men oxå ditt hem.
Jag är hemma när jag vilar hos dig.

Sakta läker tiden.
I tiden finns kärleken.
Så varm.
Så starkt berörande.
Denna ömhet.

Tacksamhet är förnamnet.
Med ett barns förundran
ser jag.
Nytt.

Kärleken djupnar,
mognar,
förändrar,
utmanar.

Jag lär mig mer om vem jag är
i våra möten.
Vi lär oss varann.

♥

Det är så skönt att få uppleva.
Avslappnande.
Ingen dramatik, enbart naket och genuint.
Vara sig själv.
I alla konstellationer.

Naturligheten bara är.
Ovant och mycket intressant, vad stort det är att lära vad naturlighet egentligen handlar om.
Bitar jag missat.

Nu är tiden.
Nu.
So I guess everything comes when it should!
Now is time to live and learn in this.

Jag är tacksam.
Det går inte va något annat.
Varje morgon är en ny upplevelse i allt detta NU.
NUET med dig.
Min älskade.