Tänker mycket på livet idag..på det som varit, på det som är NUET och på det som kommer, framtiden..Tänker på att jag skapar min framtid varje sekund och varje minut..beroende på vad jag gör av allt. Det är inte alltid lätt att veta vad som är bäst eller hur mycket vissa val kommer påverka en. Man vill tro det bästa av allt som sker, när man själv är ärlig och liksom inte kan va något annat.
Äntligen har jag börjat komma tillbaka till livet och verkligheten..jag har varit sjuk en tid och mina krafter har inte varit de starkaste..men jag börjar känna igen mig själv, men samtidigt ser jag oxå en ny ingrid växa fram. Jag blir stark av mina motgångar..eller rättare sagt starkare. Mina barn säger att deras mamma börjar allt mer likna sig själv igen och mina riktiga vänner lyser som en sol i mitt liv. De finns där för mig och jag berörs av den sköna känslan att kunna se igen med friska ögon. Och faktiskt har jag varit hos farbror Doktorn och fick hjälp med min sjukdom..jag som inte gillar sjukhus, eftersom jag sköter mig genom naturpreparat och oljekurer..fast ibland måste det alternativa och sjukvården gå hand i hand..och så fick det va för mig denna gången..Men framförallt, jag står på benen igen..solen lyser verkligen in i mitt hjärta..Det har varit tufft att må så dåligt och vara djupt sorgsen samtidigt.
Inte en gång har jag haft känslor som ilska eller något annat negativt inom mig, trots hårda angrepp utifrån..det enda jag upplevt är som jag skrev djup sorgsenhet och blivit starkt chockerad.
Så livet sker, livet pågår och livet förändrar en som människa och själ.
Jag är nu rustad bättre att möta livets alla skeenden med mer styrka och kraft oavsett vad som väntar bakom kröken..det är så befriande att se bakom stängda dörrar och veta att de går att öppna..
Under tiden ska känslor och tankar på plats inom en..och det kan ju faktiskt vara spännande att lära känna sig själv, för det är vad man gör..speciellt när man känner att man växt fort..jag är ödmjuk över att jag kan se det fina komma ur det sorgliga. Det växer vackert upp ur den djupa myllan..Tacksamheten tar inte slut..svåra prövningar får mig att andas och inse vem jag egentligen är. Jag påminns om mig själv och min egen kapacitet. De små guldkornen glimmar och visar vägen.
