Det sitter i kroppen


Jag tror jag släppt mycket mentalt ”skräp”.
Och så anar jag att kroppen inte alls hängt med där.
Det visar sig tydligt.
Min kropp gör ont.

För att förstå vad jag bearbetar,
så får vi gå tillbaks i tidens bleknade gångar.
Vi hade en pappa som slog oss.
Det ingick i uppfostran att bestraffa.
Det gjorde så ont, för det gör det ju.
Faktiskt smärtade det någonstans varje dag, av gammal
misshandel och/eller av ny.
Jag var spänd i kroppen. När slagen träffar, spänner man sig. Försöker hålla emot med muskler och hud,
fast det går inte. Det är det som gör att kroppen förblir spänd..

Denna ständiga spändhet blandade sig med andra ingredienser, som rädsla, skräck, sorg, tårar, vanmakt, oro, nervositet och ilska.
Alla känslor jag skrivit här, även att ge uttryck för de blev jag bestraffad, varje reaktion.
I vår pappas värld var det mesta straffbart.

Jag har ”svalt”, därav är mycket nersvalt.
Och såklart tar det vägen någonstans att ha en barndom
på det vis.
DET SÄTTER SIG I KROPPEN!
Kroppen tar hand om det.

Jag har haft en smärtande kropp i så många år.
Min kropp lärde sig tidigt att lagra och kapsla in, då det ändå inte fanns någon som viljat lyssna till rösten som bad om nåd.

Första tecken på att jag ”svalt”, var symboliskt nog magproblem. Stor värk och smärta där.
Gå på toa var nästintill en omöjlighet.
Att vara spänd i kroppen så mycket blev även en smärtande nacke.
Första tecknen följer mitt minne och då är jag runt 3-4 år.

Jag har fortfarande ont i kroppen. Fortfarande tecken..
Nacken, leder, muskler, nerver, bindväv, huvud, benen, fötter, händer, axlar, armar och magen osv.

Det är dags att börja att lära mig släppa fysiskt.



Förtvivlan


Det var en gång en barndom..
..inget barn bestämmer hur den ska vara.
Men alla barn önskar sig trygghet och kärlek.

Jag fick inte det.
Saknaden efter trygghet och kärlek är min röda tråd,
fortfarande.

Saknaden tar många uttryck.
Förtvivlan, sorg, ilska, destruktivitet, längtan,
tomhet, irritation, uppgivenhet, envishet, ömhetstörst, hopplöshet, håglöshet, trötthet, misstro,
medberoenden, negativa tankar, skuldkänslor, rädslor,
beroenden, otillräcklighet, skam, vanmakt, dålig självkänsla, panik, ångest, sjukdomar……
”Annars mår jag bra..”
Är jag seriös nu?
Nä, jag är ironisk – jag mår inte bra.

Det är ingen önskelista.
Det är en sammanfattning av min vardag.
Mina dagar, som blivit veckor, som blivit år.

Jag är medveten om att dessa känslor inte är positiva.
Jag förstår det, jag känner det.
Självklart.

Ändå är det så.
Sanningen.
Verkligheten.
Nuet.

Det finns omständigheter jag inte rår över.
Lika lite nu som under barndomen.
Det borde inte va så.
Helt sjukt, jag vet.

Jag känner sån FÖRTVIVLAN.



Ett annat sätt


Jag har isolerat mig.

Det finns alltid åsikter om det.

Inre sår i själen är inget som självläker för åren går.

De läker inte för man håller sig undan livet och andra människor.

De läker inte heller för man utsätter sig för allas insyn i det innersta.

Iaf inte om där finns en utsatthet oxå. Och en skuld. Och en skam.

Och ett dömande.

Då blir det isolering tills jag kommer på hur jag ska hantera det.

Tills jag kommit på ett annat sätt.

Nästa sida »

Secret is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu