♦

Det är bara att ta nya tag, igen och igen, resa sig upp och borsta av sig damm och jordloppor om man faller av.. Känslomänniskor lever i en okänd okänslig värld..En stängd värld full av ljug, pengahysteri, egoism, stress, makt..Man ska få plats med sitt annorlunda nära hjärta, man ska ha en förbandslåda med nål o tråd till hands..hjärtat får sys emellanåt..

♦

Mycket stygghet lurar i vida världen bland människor..Vargen som bespottas och hatas, vet vi var vi har!!! För vi kan lita på att vargen äter älgen, rådjuret och människans tamdjur, ja det kan vi vara säkra på, även om det inte gillas.. Men människor som du litar på eller älskar, kan hugga ut ditt hjärta..en människa kan ljuga för dig om precis allt och du litar och tror, för du vet ju inget annat…men när sanningen kommer fram, hur känns det då??? En människa kan sälja en annan, när pengar kommer in i bilden..gå inte ut när det är mörkt, för du vet inte vem som finns där, tro inte du är själv..men hellre en vargflock i skogen än de känslolösa/skadade monster till människor som existerar och som skiter i om du blir ledsen eller tilltygad..

♦

Så upp igen..LE..riktiga livet pågår hela tiden..gilla läget.

Ibland är jag uppe om nätterna bara för att det är så skönt när det är tyst och lugnt..Avlägset hörs trafiken från E4 och endast någon enstaka bil passerar utanför vårt hus..I natten sjunger vinden i träden, ensamna dansar snöflingorna på den övergivna scenen i dämpat ljus..Jag iakttar vintermörkrets teater..Uthärdar gör jag..kommer ju ändå inte undan den kalla årstiden, hur jag än önskar mig ett snabbare scenbyte..

Kylan tränger sig allt närmre och små tassar på min trappa avslöjar en liten katt som värmt sig en stund vid ytterdörren, där värmen läcker ut..Och nog kan jag tycka att det är gott att jag glömt sätta nya dörrlister för dessa arma vildkatters skull..visst kan jag dela min värme med dem..

Jag är glad att jag har ett hem..Vintern är inte snäll mot de hemlösa..Det är inte självklart att ha pengar till en bostad någonstans numera, vart det än gäller i världen.

Den sena natt timman är vilsam även då sömnen försummas, så berikande och påfyllande en stilla natt kan vara, är en vila i sig..Uttrycket vargavinter, kan hända upprepar sig åter igen i hela Sverige..Jag behöver inte märka mina revir i skogslandskapen som mina vargbrödrar och systrar..De har sina långa mil att se över även i tung, djup snö..Jag kan välja att gå in och stänga dörren när jag skottat på min tomt..Så trots allt, har jag ett val ännu, ödmjukheten gör sig påmind, att det inte finns någon självklarhet inom ens det  primära längre..

Men inom mig finns en längtan efter vargens ständiga behov av friheten..där gör jag dessa inre milslånga vandringar i tidlöshet och det är sällan jag vilar ordentligt..

För i uppkopplandets påkopplingar blir jag avkopplad, hur märkligt det än kan tyckas..

♦

det va en gång en liten varg som skygg å skrämd levde för sig själv utan större inblandning från nån märkvärdig omgivning..allt va lugnt å stilla förutom en å annan sorg som poppade upp lite då å då..kanske va de en saknad efter en liten vän som kunde kännas i halsgropen då lusten att yla frambringades i de trånga nätternas ensamhet..annars lufsade lilla varg runt i skogarna å trivdes bäst bland de skyddande träden..men så en vacker dag träffade lilla varg på dumbommen..det va ingen liten vacker vän utan en ren å skär dumbom som pratade sig in i lilla vargs värld med sin stora trut om guld å glitter å gröna skogar..å vad vet en liten varg om dumheter å trams? Så lilla varg föll snart in i dumbommens tokvärld å trodde på allt som sas å hörde inte på fåglarnas tisslande å tasslande om påhitt å lur. Lilla varg å dumbommen var förälskade å allt va så dumt. Vem tänkte på sagan rödluvan å vargen då? Solen sken, vattnet glittrade å ögon tindrade. Allt va underbart å kärleken blind. Ljuv musik uppstod i skogarna å livet var en dans bortom sans..lilla varg slickade sin tass å njöt av de dumma sällskapet. Men som det ju alltid är med gamla sagor så kommer där en ondska å ställer in sig..så en dag kom ondskan rusande å ruskade om lilla varg tills pälsen nästan föll av..dumbommen visade sig hellre va kär i ondskan å lilla varg va helt yr i pallet..inget ble sig likt å allt föll ner å ur åt ingen ordning med nåt..tokeri tokera faller aller a..fast det va då en riktig mästerkock gick förbi å undra va de va frågan om. Hur kunde lilla varg fallit för en sån dumbom?  Lite nya recept å koncept å ett å annat plåster mot skoskav å andra dumheter, så blev allt sig snart likt igen å livet trallar på sin gilla gång som ju livet alltid ändå gör..å snip snap snut så va denna saga slut.