Och vi behöver inte torka dina ögon..det gör inget om du gråter, lilla vän, för se de vackra sjöarna, de kommer från dina tårar..

Här kan du stanna i tusenskönornas dal utan att frukta annat än kärlekens lena givmildhet.. Och handen som stryker din panna, är fylld av ömhetsbetygelser. Du läker och livsgnistan ges dig åter.

• • •

Den magiska julnatten är här…och det är mörkt ute,men i gatlampans sken syns snön falla…jag går fram till fönstret och ser de kala grenarna avteckna sig och den vita snön har lagt sig,för marken är precis täckt av detta förtrollade pulver som gör världen ren och vacker. Julaftonen har kommit och den har passerat…för vår del har den varit lugn och ostressande. Det blå glaset med vin,skimrar i det dova skenet,från datorn.

Magiska julnatt…det är då trollen lyfter sina hem på guldstöttor, har fest och dansar långt in på natten…det är då som gränserna mellan djur och människas kommunikation är utsuddade…det är då både på gott och ont som oknytt far omkring i land och skogar…Magin glimmar och plirar,liksom de gnistrande unika snöflingorna,där ingen är den andra lik,men alla är perfekt utformade…och snön är stjärnor,som vi får gå på…Visst är det fantastiskt??? Och magiskt…

Nattens timma börjar bli sen. En ny dag gror sakta…den är kall av vind och vinter,men ännu är det mörkt ute och ljuset dröjer.

Men granen blinkar med sin färgade slinga. Värmeljusen lyser  sitt mjuka sken.

Jag borde kanske sova…men nätter som denna håller mig vaken. Andevärlden känns extra nära och påtaglig som om gränszonerna suddats ut och allt är närmre och kontakten mellan människa och själ är som en kär vän där kommunikation är naturligt och enkelt,även för den oinvigde…Och under natten som passerade, kände jag dig Anki,hur du la din hand lätt på mitt ben och jag frös,men berördes till tårar av saknad. Du såg denna ensamma kvinna,som är jag. Du såg min vanmakt och djupa sorg…Du såg mina hemligheter. När du kommer förbi och hälsar på, ser du mig,som jag är. Naken och avklädd utan masker av något slag.

I min kärlek och egoism saknar jag dig så väldigt…men när  jag slår upp ögonen vet jag redan,att du lämnat jorden och gått vidare. Du är borta,din smärta likaså. Din frihet är nu total. Jag tror aldrig du varit så fri någonsin. Och det är ju så du ska ha det,det du är värd.

Och i natten spinner magin sina trådar,väver dem runt,väver samman,in i varandra innan gryningstimman är här.