Snö faller, regn faller, jag faller..faller för livet.

♦

faller för dagen, faller i natten..

♦

motorn går & går

♦

och när gränsen är nådd hur mycket jag orkar

kommer jag ändå fortsätta

♦

Det kan vara både hårt och det kan vara skönt att leva…Och varje person har sina egna ögon att se livet med…Vi är färgade av vår uppväxt, intryck, avtryck och upplevelser tillsammans med andra människor…så först när vi ser att vi själva kan styra mer än vi tror kan livet börja formas av oss själva.

Gamla värderingar, påförda och inlärda beteenden kan korrigeras…Det blir en ny resa genom livet som innebär en större obduktion…

Livet i sig är en resa…alltid.

Ibland färdas vi framåt och ibland bakåt…Vi älskar, vi hatar, vi gråter och vi förlåter…Människor kommer, människor går ut och in i våra liv…Vi möter sjukdomar…vi möter liv och vi möter död…Ingen slipper undan…

Vi kan ha en tro eller inte…vi kan se mening…Vi kan förbanna…vi har rätt att tvivla…Vi har den fria viljan och vad vi gör med den är var människas ensak…men om vi sätter pilar i andra, får vi inte glömma att de går att dra ut igen…Och det är viktigt att träna på moral och empati…Vi behöver inte älska alla, men inte heller skada eller göra illa.

Säg mig, ska vi försöka ställa till rätta de vi förstört på jorden…vår Moder Jord…Allas Moder, som föder oss, som ger och ger, till oss alla…Säg mig, när ska vi börja, när?

Ska vi bara tänka på förändring eller ska vi handla, börja agera??? Ska vi kriga alltid, stora eller små krig, vart ska de leda till?

Varför måste vi människor göra varandra illa, svika och bedra…Lögner och otrohet…Varför??

Vi bär sorg, vi bär glädje och framförallt bär vi dåtid, nutid och framtid i samma ryggsäck och innerst inne är vi alla bara människor, just människor…Vi formas och förändras och vi stannar och så formas vi och förändras och vi stannar…om igen och om igen, the life goo’s on…De handlar inte om att bli perfekt!

Vem är normal? Vad är normalt?

Och ibland är vi starka och ibland är vi svaga…men vi har varandra, varför ska det vara så svårt att lära sig och förstå???

Det finns medmänniskor med stora hjärtan…det finns goda människor…det finns glada människor med visioner…det finns ögonblick av lycka…En vänlig kärleksfull människa utan baktankar är något mycket vackert…

Vi som delar samma jord, lär oss samma saker, antingen nu, om ett tag eller i ett annat liv…därför finns det ingen anledning till avundsjuka eller missunsamhet…De vi tror lever utan problem nu, kanske har rätt till vila i detta liv…Vissa prövas extra hårt, de är i livets universitet, som vi alla ska gå förr eller senare…

Och jag, är inte annorlunda jag heller…jag är en människa på min resa genom livet…i min ryggsäck vilar sorger och glädje, blandat…och jag har gjort människor illa och jag har varit på höga hästar och jag har fått ramla ner och be om hjälp…jag gråter och jag skrattar…ibland gör livet ont…ibland är stunder av lycka nära…Jag är inte klar med mina erfarenheter eller lärdomar, blir jag det någonsin?

Vem är det?

Jag är ivartfall inte på semester denna gången jag är här på jorden….jag är här för att jobba, med mig själv…jag är här för att lära…Du ser inga vingar på min rygg…Alla änglar bär inte vingar…Men glöm ändå inte, det är jag som är Guds djärvaste ängel…

Vi fyller mjuk mossa och gamla löv i skottkärran…vi väcker den gamla bortglömda trädgården till liv…sakta…sakta…den har ju fått slumra och växa igen i många långa år…samtidigt är det vilda vackert och fåglarna trivs här i alla träd och buskar…

Kajorna bygger i skorstenen,men vad gör det?Fattar bara inte hur de klarar av röken…Och utanför i boken bor skatorna…jag hängde upp ett stort vindspel,men de verkar inte alls rädda och tur är väl det,för annars hade jag fått flytta  det till ett annat träd.

Utanför har jag placerat krukor med påskliljor och små violer…och kaffet kan drickas på en soluppvärmd trappa….härligt…nu börjar livet!!!